”Som jag längtat efter att vara själv. Är jag less på att vara själv” sjunger Markus Krunegård. Lite så känner jag när jag får tid över. Jag längtar ständigt efter att läsa en bok i stillhet, men när jag väl sitter där i stillheten tröttnar jag för fort. Men det är inte mitt fel. Det är sociala mediers.

Caroline Ringskog Ferrada-Noli beskriver i avsnittet "Tre plus-livet" i podden ”En varg söker sin podd” (28/6-2019) hur hennes kulturbehov korrumperats av mediejättar som HBO, Netflix, Instagram och Twitter. Hon får som vanligt impulser att läsa text, som en dikt, men när det sker styrs hon in på sociala medier och läser något där i stället – som oftast är just bara ”treplus”. Det har bildats som ”ett ogenomträngligt slem mellan min vilja och mitt agerande”, säger Ringskog och menar att hon hamnat i ”en vallgrav av kapade tankar”.

Jag känner tyvärr igen mig i tre plus-beskrivningen. Den så kallade uppmärksamhetsekonomin urholkar vår förmåga att på riktigt gå in i något och koncentrera oss på det. Således förlorar vi också förmågan att verkligen uppleva saker. Vi blir blinda för tingen runt omkring oss; dikten sönderfaller i skärvor av enstaka ord.

Men det verkligt läskiga är att sociala medier på riktigt tycks kunna ”kapa” våra tankar. Författaren och professorn i datavetenskap Cal Newport gav i februari ut boken ”Digital minimalism” och innan det ”Deep work” 2014. Hans TED-talk ”Why you should quit social media” har 5,7 miljoner visningar. I en artikel i New York Times (13/1-2019) berättar han att ”deep work” innebär att fokusera på en kognitivt krävande uppgift utan några distraktioner. Enligt Newport försämras vår prestation varje gång vi så mycket som ens sneglar på telefonen när vi försöker koncentrera oss.

Detta pockande på vår uppmärksamhet kallar psykologerna för ”attention residue” (uppmärksamhetsöverskott på svenska). För att undvika att distraheras behöver vi schemalägga djup koncentrationstid, menar Newport. Vi behöver även kunna ha tråkigt för att öva upp och underhålla vår koncentrationsförmåga. För om vi fyller all dötid med scrollande börjar hjärnan associera det med stimulans. När vi sedan ska djupkoncentrera oss klarar vi inte av det eftersom hjärnan inte ”belönas”.

Givetvis finns det fantastiska möjligheter med digitaliseringen – jag är inte teknikskeptiker. Men det går inte att blunda för farorna: sociala medier-captions som samtidens nyspråk.

Jag vill gärna inte att mitt tankeutrymme besudlas; när jag läser en bra bok vill jag kunna njuta av den. Därför blir mitt sommarlöfte att försöka leva fem plus-livet. Är ni med mig alla semesterfirare?