Redan år 2000 tvingades Herman Lindqvists dåvarande förlag Norstedts makulera flera tusen exemplar av en bok efter att Lindqvist felaktigt hade pekat ut Karl-Gustaf Hildebrand som en nazistvänlig flyktingmotståndare vid det ökända Bollhusmötet i Uppsala 1939.
– Det var precis tvärtom, säger författaren Henrik Arnstad som på måndagen gick till hårt angrepp på Herman Lindqvist i en debattartikel i Dagens Nyheter.

I den självbiografi som Albert Bonniers förlag nu drar in så skriver Herman Lindqvist bland annat att ”Hildebrand visserligen inte skrivit på den ökända antisemitiska protesten, men att han före och under kriget var medlem i den högernationalistiska studentorganisationen Heimdal, som anordnade mötet i Bollhuset”.
– Sanningen är att Karl-Gustaf Hildebrand var den ende högerstudenten som uttalade sig för de judiska flyktingarnas sak på mötet. Han vågade gå emot sina föreningskamrater i Heimdal och han blev också utstött för det. Jag brukar inte hålla mig med hjältar, men Karl-Gustaf Hildebrand är för mig så nära en hjälte man kan komma. Att Herman Lindqvist nu ger sig på honom igen några år efter hans död är så lågt, säger Henrik Arnstad till UNT.

Varför har Herman Lindqvist skrivit så här?
– Jag har ingen bättre förklaring till det än att han har blivit knäpp, säger Henrik Arnstad.

Kritikern och poeten Magnus Ringgren i Uppsala kände Karl-Gustaf Hildebrand fram till hans död 2005 och han gav ut några av Hildebrands dikter. Enligt Ringgren så tog Hildebrand mycket illa vid sig förra gången Herman Lindqvist skrev om honom.
– Han blev mycket ledsen. Det var också därför han kopplade in jurister. Karl-Gustaf Hildebrand var en blid person men han hade mycket bett. Han ansåg att rätt skulle vara rätt. Det slutade bland annat med att han och Norstedts kom överens om en summa pengar som Hildebrand sedan skänkte till välgörande ändamål.

Hur reagerade du när du såg att Albert Bonniers förlag nu drar in boken?
– De gör exakt som Norstedts gjorde. Att Herman Lindqvist skriver fel är jag inte så förvånad över. Han skriver dumheter både dagligen och stundligen, men att förlaget har missat det här är synd.

Vad beror det på?
– Det beror på att det är ekonomerna som bestämmer på förlagen nu för tiden, inte redaktörerna. Man är mer intresserade av att sälja än av att granska fakta. Det är ett problem för hela bokbranschen.

Vad kan vi lära oss av det här?
– Att faktakoll är viktigt och att det behövs en större noggrannhet hos förlagen. Framför allt kan vi dock lära oss att aldrig någonsin tro på vad Herman Lindqvist skriver.

Herman Lindqvist själv beklagar om läsarna ges fel uppfattning om Hildebrand men vill i övrigt inte diskutera just det textavsnittet.
– Jag diskuterar inte Hildebrand, jag diskuterar inte andra världskriget, för det handlar inte boken om. Jag vill prata om min bok, min bok är mina memoarer som handlar om mitt liv som krigskorrespondent. Det är dålig journalistik att haka upp sig på en mening i en bok på 415 sidor som handlar om allt annat än detta, säger han till TT Spektra.

DEBATTARTIKEL HÄR