Det nystartade förlaget Nirstedt/Litteratur inleder sin utgivning med debutanten Lina Rydén Reynols diktsamling ”Läs mina läppar”. Språkproblematiken står i centrum i dessa dikter som tematiserar meningsskapande och verklighetsuppfattning. Det handlar med andra ord om språkfilosofisk poesi som inspirerats av sådana moderna filosofer som Ludwig Wittgenstein och Jacques Derrida. Men den främsta inspirationskällan är nog poeten Ann Jäderlund. Lina Rydén Reynols problematiserar och dekonstruerar kommunikationens olika medier från det personliga till det tekniska, sociala och politiska.

Formellt består ”Läs mina läppar” av korta dikter med omväxlande längre prosapartier. Det ovanliga med dessa texter är en experimentell leklust kombinerad med intellektuell skärpa. Lina Rydén Reynols söker hela tiden en annan maning i det språkliga meningsskapandet pådriven av en subversiv nyfikenhet. Att läsa hennes läppar är att uppleva världen på nytt.

Men ”Läs mina läppar” är inte lätt att ta till sig. Boken är så tät på iakttagelser och språkfilosofisk reflexion att den nästan blir statisk. Ändå är det just denna aspekt som gör dikterna så fascinerande. Lina Rydén Reynols är ingen publikfriande poet utan hon har modet att fullfölja sitt projekt utan att bry sig om kritik för att vara svårtillgänglig. Hon frilägger lager på lager i kommunikationsprocessen på jakt efter ”Rörelsen av längtans ätande”.

Det här är intellektuell poesi som samtidigt är sinnlig och kroppslig. Men det mest iögonfallande är ändå det elliptiska språket. Det outsagda och det underförstådda är det dikterna handlar om. Det inre dramat i ”Läs mina läppar” kretsar kring en ångestfylld jagförlust som även är en förlust av ett du. Ångesten och alienationen alstrar språkproblematiken som också är en verklighetsproblematik.

Jag vet inte om Lina Rydén Reynols med titeln på sin debutbok anspelar på George Bush den äldres valslogan ”Read my lips” då han mimade tyst ”No new taxes" (Inga nya skatter). Det finns också ett tyst mimat budskap i hennes diktsamling som kanske kan tolkas som ”No new anxiety” (Ingen ny ångest). Syftet verkar vara att skriva sig fri från ångest genom att bejaka dess kreativa kraft: "En generad rätt att sträckas/ och få dö/ Det är nu det gäller; ta en hand." Det är en ny variant av ångestdiktning 100 år efter Pär Lagerkvists ångestskrik.