Ensam vardag vid livets slut

Nystartade Lil'lit förlag vill satsa på den undanskymda litteraturen och har ett uttalat fokus på böcker skrivna av kvinnor. Spännande! Den första boken att publiceras på förlaget är poeten Charlotte Qvandts prosadebut ”Strålgångar”. Hon debuterade 2007 med diktsamlingen ”Söka min mors ro” och har sedan dess gett ur flera titlar på olika förlag.

I prosadebuten möter vi den gamla änkan Karin som städar undan i huset där hon och mannen bott, allt medan livet och synen rinner undan. Något är fel på ögonen, synfältet krymper och blir allt skummare. Läkaren säger att hon kommer att bli helt blind. Karin fäller ner ett flor över ansiktet när hon går in till centrum.

Kanske rör det sig om nyordet döstädning, åtminstone ryker det mesta, en uppsättning bestick hon behöver i vardagen får ligga kvar i kökslådan.

Det är en poetisk text, i gränslandet mellan genrerna. Boken är skriven i korta scenlika stycken och är uppbruten av diktfragment som kanske inte direkt tillför texten mer än att markera ett avbrott, en ridå. Kanske ska det föreställa Karins anteckningar? Kanske är det författaren som inte kunnat hålla sig borta från poesin och det kursiverade formatet?

Karin besöker biblioteket där en anställd har fått upp ögonen för henne och vill ha med henne i en samtalsgrupp. Utan att lyckas försöker bibliotekarien att få kontakt med Karin. Det går inte att ta sig in i hennes ensamhet. Även om det antyds att Karin ändå är lockad.

Karin tänker sig tillbaka till barndomen, hon tänker på sin bror som tog tag i en grodas bakben och rev den itu. Hon tar tåget och åker och hälsar på honom på den vårdinrättning där han sitter. Han är den enda hon har kvar.

Mentalsjukhuset känns kanske som ett ganska trött sceneri – det jag framför allt påverkas av i texten är det taktila: tygerna, ytorna och det lugna tempot, det händer inte mycket vilket gör att även de små rörelserna framträder tydligt och tillskrivs betydelse. Som i den här meningen: ”När kaffet är uppdrucket reser hon sig och rättar till kjolen. Drar i den lite och vrider den på plats.”

Boken har också en drömmande och sentimental ton: ”Följ ditt hjärta hade hennes mamma sagt. Sedan hade tiden gått.” Det är en långsam, metodisk och poetiskt träffande genomgång av en vardag vid livets slut.

Jag ser fram emot att se vad såväl Qvandt som Lil'Lit förlag tar sig för härnäst.