”Med så många dieter som florerar är det nästan omöjligt att veta hur man ska äta. När man hör alla förespråkare för olika matvanor hävda att just deras diet är bäst, nyckeln till vitalitet och en smal kropp, är det lätt hänt att man provar på några dieter bara för att upptäcka att de inte fungerar. Det slutar med att vi står där frustrerade och misstror vår förmåga att göra vad som behövs för att vi ska må bra”.

Jenna Zoes ord om svårigheten att hitta en passande kost är träffande. Det går knappt en dag utan att kvällstidningarna propagerar för någon ny diet, som är bra för klimatet och som kommer att göra dig smal, snygg och smart utan att du behöver röra på röven mer än de där meterna ut till bilen på morgonen. Det märkliga är bara att de står i ”Grön paleo” (Lind & Co), en kokbok som förespråkar en vegansk stenålderskost.

Det betyder inget kött, inga ägg, inga mejeriprodukter, men heller inga spannmål, tillsatt socker och salt. Jag har svårt att låta bli att fundera på om författaren är så ignorant att hon inte förstår det paradoxala i att leverera ännu en diet genom att kritisera den rådande diethetsen. Men kanske är det jag som är dum och Zoe som är smart eftersom hon verkar lyckas med sitt bondfångeri. Att ”Grön paleo” hittat hela vägen till svensk översättning är mer än märkligt.

I boken får vi veta att rapsolja är onyttigt och lära oss göra veganska ”Buffalo bites med cashewmajo” till den amerikanska fotbollsfinalen Superbowl, ”Acaibärskräm”, ”Bibimbap i kinakål” och ”Hampatabbouleh med ärt- och myntafalafel”. Vi behöver bara inhandla lite stevia, gochujang, probiotikakapslar, xylitol och xantangummi först. Om ingredienserna är svåra att hitta finns de förstås att beställa på Jenna Zoes hälsokostbutik på nätet.

Enligt de senaste statistiska undersökningarna är ungefär tio procent av Sveriges befolkning i dag vegetarianer (vilket betyder att de utesluter kött, men inte nödvändigtvis mejeriprodukter och ägg) och ungefär två procent veganer. Siffrorna är inte helt säkra, men klart är att andelen som utesluter kött ur sin kost ökat de senaste åren. Samtidigt ökar köttätandet med undantag för små dippar.

Det finns många anledningar till att utesluta köttet. Man kan göra det av hälsoskäl, av empati med djuren som föds upp och slaktas under ofta horribla former i köttindustrin. Den senaste tiden är känslan att det råder en konsensus om att vi måste äta mindre kött för att minska vår klimatpåverkan. Det sista är inte helt enkelt. Det går visserligen tio kilo foder åt för att föda upp ett kilo nötkött, men om det är en miljövinst att helt sluta äta kött beror på vilket kött man äter och vad man äter istället.

Ett fåtal går över till en helt vegetarisk kost, andra tänker att de ska äta mer vegetariskt, men för många blir det inte av. Troligen vänder sig större delen av vårens vegetariska kokboksutgivning, med ett tiotal varianter till dessa. Risken är dock att den där strävan efter att äta mer vegetariskt för de flesta bara blir ännu ett dåligt samvete som gnager för att vi inte klarar av att leva upp till idealbilden om hur perfekta människor vi borde vara.

Marknaderna för kockprogram, kokböcker och köksutrusning går på högvarv samtidigt som vi lagar mindre mat än någonsin tidigare. Blir de vegetariska kokböckerna bara något som står i köksbokhyllan och samlar damm och ger små stygn av ångest över allt man borde? Sätter man ribban så högt som Jenna Zoes ”Grön paleo”, Nicola Graimes ”Gröna hälsokickar” (Lind & Co), Mekto Ganic ”Baka vego” (Ordalaget) (vars recept även är glutenfria) och Sofia von Porats ”Vego för alla” (Tukan) och börjar skicka efter knepiga ingredienser som måste fraktas över hela världen för att koma hit är nog risken stor för just det.

En bok som gör motsatsen är Sara Ask och Lisa Bjärbos ”Ännu mera vego” (Ordfront), uppföljaren till deras succé ”Mera vego”. Recepten är uppdelade i avdelningar efter hur mycket tid man har, med start på under en halvtimme för hektiska dagar. Lägg till knappt några råvaror man måste jaga i hälsokostbutiker efter och inga finrestaurangfasoner och du har en kokbok som inspirerar mer än den ångestframkallar. Detsamma gäller för Mattias Kristianssons ”Vego hela dagen!!!” (B Wahlströms) , som riktar sig till unga kockar och därför är föredömligt enkel och förstås kan användas även av vuxna.

De två sista sätter fingret på något viktigt i sammanhanget. Att bli vegetarian är inte särskilt svårt i teorin. Det är egentligen bara att sluta äta kött och äta något annat istället. Men är man tvungen att jaga efter xylitol och probiotikakapslar i obskyra nätbutiker för att äta som människorna gjorde innan de lärde sig jaga ter sig tröskeln förmodligen oöverstiglig för de flesta.