”Tron och konsten sammanfaller i en mission som går ut på att ge människan ork att leva och mod att dö. Det som vi lite högtidligt kan kalla för hopp. Det blir också narrens uppgift.”

Något rör vid hjärtat när jag läser förordet till Kent Wistis nysläppta bok ”I det här jävla landet”, en samling av hans satirteckningar som släpptes under Way out west-festivalen. I tider när det känns som att rasism, antifeminism, hot och hat tar allt mer plats i det offentliga samtalet är det lätt att känna sig uppgiven. Glömma att det också finns goda krafter.

Men ibland kan faktiskt ett enda gott fniss peta omkull ängsligt resta murar. Kent Wisti är prästen som har 35 000 följare på twitter och vars små humoristiska satirbetraktelser fått en enorm spridning på nätet. I korta rader (en del egna, andra lånade) med minimalistiska men talande teckningar klär han av fördomar och småaktighet. Och kängorna riktas åt många håll. Han trycker till mansgrisar, rasister och sverigedemokrater. Men han pekar också på orimligheter i vårt samhälle, som den ständigt rekordslående julhandeln i kontrast mot diskussionen kring kostnaden för flyktingar. Med några få ord visar han absurditeten i resonemang som ofta bygger på rädsla, okunskap eller ren dumhet.

Även om han upprepar sig ibland, kanske kunde urvalet gjorts lite bättre, är det befriande, rolig och ibland träffande läsning. Och som den bästa humorn skämtar den också med sig själv och sina ryggdunkare:

”Vad gjorde du när Sverige stängde sina gränser, farfar? – Jag fick en tweet om solidaritet favoritmarkerad av en kändis.”