Det är många som känt sig kallade att skriva någonting detta jubileumsår för Ingmar Bergman. 2018 är det precis hundra år sedan filmskaparen, författaren och teaterregissören föddes på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Under året har det därför kommit ut en mängd böcker om hans konstnärsskap och privatliv.

Hans hushållerska, Anita Haglöf, berättar om en ganska ensam världsstjärnas vardagsliv. Hon målar upp en bild av ett förhållande som präglas av Bergmans nycker och stränghet, men också av gråtmild vänlighet mot sin tjänsteande.

En annan, lite mer distanserad och materiell bild ger Tom Österman, auktionsförrättare hos Bukowskis. Bergman hade skrivit i sitt testamente att all hans kvarlåtenskap skulle säljas på auktion. Värderingen blev speciell då vartenda föremål var vidrört av mästarens hand. Boken ger inte bara Bergmanhistorik utan också en viss inblick i hur ett ansett auktionshus tänker när de ger utropspris till föremål.

Men om filmen var Bergmans älskarinna så hade han ett livslångt och kärleksfullt förhållande till teatern. Teaterkritikern Henrik Sjögren har följt Ingmar Bergman som teaterregissör alltsedan de först uppsättningarna i Helsingborg och Malmö på 1950-talet och fram till hans sista på Dramaten. I ”Bergmans gengångare” berättar den nu 92-årige skribenten om några av hans föreställningar ur en teaterkritikers synpunkt. Han skriver också om en femtioårig vänskap med regissören, en ovanlig relation för kritikerskrået och kanske också för Bergman själv. Lite lattjo att Bergman verkade ta det som sin uppgift att uppfostra kritikern i hur hans verk kunde tolkas.

Min personliga favorit när det gäller att tolka Bergmans verk är annars teaterkritikern Leif Zern och hans ”Se Bergman” som kommit i nyutgåva under året. En ren inspirationsbok och en klarsynt, personligt skriven och lättläst ingång till Bergmans alla uttryck, från texter till scen och filmduk.

En annan ingång har Jan Winter som berättar om sin far i ”Dieters bok”. Dieter Winter var en tysk flykting som Ingmar Bergmans föräldrar, tog under sina vingars skugga under andra världskriget. Via hans öde får vi också veta en hel del om familjedynamiken hemma hos Bergmans. Här florerade bland annat nazistsympatier, men också konkurrens mellan syskonen och fosterbrodern som kom att bo i familjen under sju år. Boken är full av fotografier som aldrig visats förr och historier som inte berättats tidigare. Inte ens av Bergman själv.

För visst har han skrivit om sin familj. Under året har hans självbiografiskt baserade ”Laterna magica” kommit ut i nytryck med utförliga kommentarer av Jan Holmberg och ett nyskrivet förord av författaren J.M.G. Le Clézio. Boken har nagelfarits av kännare som menar att allt inte är sant. Än sen, minnet är en skälm och det är dessutom en historieberättare av rang som vi har att göra med! För få Bergmanböcker har varit så roliga och levande att läsa detta jubileumsår som de Bergman själv har skrivit.

Allra mest flitiga bokutgivare under jubileumsåret är det förlag där Ingmar Bergmans egna böcker gavs ut under hans livstid, Norstedts. Under året presenterar förlaget i samarbete med Stiftelsen Ingmar Bergman sex praktfulla volymer av en stor del opublicerat material och en monografi om just författaren Ingmar Bergman av Jan Holmberg, ordförande i Stiftelsen Ingmar Bergman. Lite speciellt att få veta att Bergman själv aldrig någonsin tyckte att han dög till att vara författare, men Holmberg ger honom upprättelse.

Fast allt Bergman skrev var naturligtvis inte bra. Lite urskillningslöst hör hans dagboksanteckningar till utgivningen, ”Arbetsboken 1975 -2001”, liksom ”Ofilmat, ospelat och outgivet". Här kan man verkligen se brister och pretentiösa manusidéer i tryck. Något som möjligen kan intressera Bergmanforskarna och de som vill spåra idéfrön till det som blev mer kända filmer och pjäser sedan. Förlaget publicerar också Bergmans samtliga filmmanus, bland annat ges texter som ”Det sjunde inseglet” och ”Smultronstället” ut för första gången på svenska.

Högens definitivt tyngsta bok: ”Regi: Bergman” är en svårhanterlig exposé över regissörens gärning, en biografi utifrån hans filmer där flera skribenter medverkat. Lite för bokstavligt tung för att läsas i sängen, men en uttömmande bok med rikt bildmaterial som jag förmodligen kommer att återkomma till då och då.