Det är en lätt förkyld Hasse Gille som tar emot hemma i den stora, röda brukslängan i Österbybruk när UNT kommer på besök. Hasse är fjärde generationen Gille som bor i huset och han är glad över stipendiet.
- Det handlar inte om så mycket pengar, jag fick ett mycket större stipendium i fjol från Swedbank. Det handlar mer om ära. Louis Armstrong-stipendiet är som att vinna Nobelpriset för oss som spelar New Orleansjazz och swing.

Hasse Gille har plockat fram några av sina bästa kornetter ur den stora samlingen, och lagt dem på bordet i spelrummet. De är alla amerikanska kornetter från New Orleansjazzens storhetstid och de pryder sin plats. Men det känns synd att de bara ligger där, så UNT ber honom spela något.
- Javisst, det går bra att spela trots att man är förkyld, säger Hasse och lyfter favoritkornetten, en amerikansk Frank Holton från 1914, till läpparna.
Rummet fylls av ljuva, mjuka jazztoner som böljar fram och tillbaka. Han avslutar låten med en hög, ren vibratoton.
- Man måste ligga i och öva. Jag brukar försöka sitta en timme varje dag för att hålla läppar och lungor i gång. Men det gäller att inte spela för hårt heller. Har du ett gig på tre timmar får du inte blåsa dig trött på en gång, säger 77-åringen med sin lite dova, hesa stämma.

Hasse Gille berättar att New Orleansjazzen var bruksmusik. Det var inget man satt och lyssnade till, utan det dansades för fullt när banden spelade. Hasse berättar att den gamle jazzlegenden Joe "King" Oliver brukade säga: "I wanna hear those feet", när folk dansade till hans musik.
Det har Hasse själv tagit fasta på i de band han spelar med.
- Vi brukar inte spela elförstärkt. Det ska vara akustiskt! säger han bestämt.
- Folk ska kunna höra vad de säger till varandra. Men vi brukar ta i lite extra i sista refrängen för att få mer tryck på slutet.

Hasse Gille har lirat jazz i ett otal orkestrar och grupper genom åren. Bland annat i egna gruppen Hasse Gilles kvintett, Gimo Big Band och Red Wing Jazz Band. I dag spelar han mest med Big Papa Henry's New Orleans Jazz Band, eller Big Papa's som de oftast kallas. Gruppen har många bokningar, mest i Stockholmsområdet.
- Vi spelar ofta på restaurang Louis i Söderhallarna på Medborgarplatsen i Stockholm. Det är det största stället i Sverige för tradjazz och swing med musik sju dagar i veckan, säger Hasse.

Och det är där prisutdelningen skall ske under pompa och ståt den 9 november. Just den dagen är vald med tanke på Storyvilles stängning i det gamla New Orleans. Storyville var de lagliga bordellkvarteren där de tidiga jazzmusikerna spelade på restauranger och barer fram till 1917.
Om sin läromästare Louis Armstrong, som stipendiet lånat sitt namn ifrån, och som kom från New Orleans, säger Hasse:
- Jag kan inte få det att låta som Louis Armstrong. Det finns ingen på jorden i dag som kan det.
Men efter en konstpaus lägger han till:
- Nja, jag kanske låter lite som honom, men det ska vara när jag sjunger då. För jag är lika hes. Speciellt nu när jag är förkyld. Men som jag brukar säga: jag sjunger inte. Jag låter.