Robinson Crusoe, Don Quijote, Odysseus. Världslitteraturen är fullproppad av män som reser och äventyrar kors och tvärs över jorden. De kvinnliga motsvarigheterna är betydligt färre, vilket författaren Katja Hvenmark-Nilsson, aktuell med romandebuten ”Manhattan transfer”, vill ändra på.

Hon fick idén till boken när hon själv rest till New York, under ett sabbatsår från sitt arbete som lärare, för att skriva. Planen var en bok som vände sig till nyblivna lärare, vilken hon också skrev och som gavs ut 2016. Men under den ettåriga vistelsen föddes också en annan tanke.

− Jag bodde i Washington Heights och det tog 40 minuter att åka tunnelbana in till de centrala stadsdelarna. Under den tiden satt jag och skrev ner saker som jag varit med om, historier jag fått höra, miljöer jag sett. Allt sådant som jag ville minnas från den här otroligt vibrerande staden.

− Till slut hade jag väldigt mycket material och fick då idén att skriva något om en person som går runt i staden och upplever allt detta. Lite som ”Alice i Underlandet”, där någon kommer till en helt ny värld.

”Manhattan transfer”, klassad som en feel good-roman, handlar om 25-åriga Vienna från Linköping som efter att ha blivit lämnad av sin pojkvän överger hemstaden och en komplicerad systerrelation. Hon kommer något ruggsliten till New York med en fotografdröm i bagaget. Under sin tid i det stora äpplet lär hon känna nya och annorlunda människor, och hon är med om både roliga och märkliga upplevelser. Men hon åker också på törnar, och upptäcker så småningom att hon nog är starkare än hon trott.

− När man reser ensam tror jag att man hamnar i situationer som man inte hade kunnat förutse. Ibland är det roliga saker, som att träffa en främling på ett tåg och börja prata. Ibland är det jobbiga saker, som att bli bestulen eller hamna i konflikt med någon. I boken blir till exempel Vienna oväntat hemlös. Man kan helt enkelt få problem som man måste lösa helt på egen hand.

− Många som reser ensamma tror jag hittar en styrka i detta, och i att man vågar vara ensam med sig själv. Det kan ju kännas rätt otäckt första gången man går ut och äter middag själv. Men sedan upptäcker du kanske att det fanns flera som var ensamma på den där restaurangen. Du börjar prata med någon annan och har en ganska trevlig kväll. Och så kommer du hem och tänker att ”det där hade ju aldrig hänt om jag hade gått dit med sällskap”.

Att allt fler kvinnor reser ensamma tror Katja Hvenmark-Nilsson delvis beror på internet, där man kan hitta information som gör att det känns säkrare att resa över världen. Kanske har också populära internetforum för just kvinnor som vill resa på egen hand främjat kvinnligt ensamresande. Hon är själv medlem i Facebook-forumen Girls Love Travel, med över 700 000 medlemmar, och Solo Female Travelers.

− Här delar man sitt ensamresande med andra i samma sits. Man kan lägga upp en bild på sig själv där man sitter ensam och skriva något om det, och så får man tusen personer som gillar det inlägget och skriver kommentarer. Och då känner man att man har folk med sig som stöttar en.

Även om boken är inspirerad av Katjas eget USA-år, och hon använt sig av miljöer hon känner till och av människor hon mött, är den inte självbiografisk. En märklig sak som händer Vienna är dock hämtad ur verkligheten.

− Jag hade en otroligt skum hyresvärd som alltid kom och hämtade hyran under förklädnad så att man inte skulle se hur han såg ut. En gång kom han när jag inte var hemma. Då blev han sur, trots att han inte meddelat att han skulle komma – och tog min säng! Två dagar senare kom han tillbaka och fick sin hyra och då fick jag tillbaka sängen. Sådana bisarra saker kan hända när man reser själv!