Den 26-åriga filmstjärnan Sharon Tate, gift med regissören Roman Polanski, var gravid i åttonde månaden när hon och tre vänner natten till den 9 augusti 1969 mördades under bestialiska former, i ett hus hon hyrde på Cielo Drive i Hollywood.

I en bil på uppfarten fanns ännu ett offer och natten därpå slog mördarna till igen, i en annan del av Los Angeles. När det senare visade sig att Manson och Mansonfamiljen låg bakom morden blev han och "familjen" världskända.

Morden, Manson och hans anhängare letade sig snabbt in i populärkulturen och i dag finns en uppsjö av filmer, böcker, sånger, dokumentärer, poddar med mera som berättar om eller refererar till historien.

Artikelbild

| Skådespelaren Matt Smith i rollen som Charles Manson i filmen "Charlie says" (2018) – en av många filmer och tv-serier som berättar historien om den massmördande hippiesekten. Pressbild.

"Beatles-fan som spårade ur"

Nyligen kom filmerna "The haunting of Sharon Tate" och "Charlies says" och snart är det premiär för Quentin Tarantinos hajpade "Once upon a time in Hollywood".

Jag längtar ihjäl mig efter den filmen, säger musikjournalisten Fredrik Strage, som i tidiga tonåren fick nys om Manson genom låten "Manson Moon" med det svenska bandet Blue for Two.
Manson fortsatte att dyka upp i populärkulturen, det gick inte att undvika honom, fortsätter han.
Artikelbild

| Margot Robbie i rollen som Sharon Tate i Quentin Tarantinos hajpade film "Once upon a time in Hollywood" som har svensk premiär den 16 augusti. Filmen handlar om den avdankade skådisen Rick Dalton (Leonardo DiCaprio) som bor granne med Tate. Pressbild.

Populärkulturens Mansonmani, tror Fredrik Strage, beror dels på att sektledaren själv var en del av den; han umgicks i samma kretsar som The Beach Boys och var tack vare Dennis Wilson på god väg att få ett skivkontrakt. Dessutom älskade han The Beatles, om än på ett skruvat sätt.

Han var ett Beatles-fan som spårade ur, säger Fredrik Strage
Artikelbild

| I dokumentärserien "Manson's bloodline", som nu sänds på Viaplay, får tittarna följa Mansons barnbarn Jason Freeman och dennes kamp för att få träffa sin farfar i fängelset. Pressbild.

Mer än en mordhistoria

Men det som är mest kittlande, fortsätter Strage, är inte Manson själv, eller ens att ett av offren var en filmstjärna. Utan allt runtomkring honom och morden, inte minst det faktum att Manson med hjälp av droger och hjärntvätt fick unga, vilsna människor att begå brotten.

Artikelbild

| Åklagaren i rättegången mot Manson och Mansonfamiljen, Vincent Bugliosi, skrev senare boken "Helter skelter" som tar avstamp i rättegången. Hans huvudvittne var Linda Kasabian, medlem i "familjen", som i gengäld fick åtalsimmunitet. Arkivbild.

Det är mer än en historia om hemska mord, det är också en historia om ungdomsuppror med ett sorgligt slut, säger han.

I kommande numret av Café finns en lång artikel om morden, skriven av journalisten och musikern Christoffer Röstlund, som likt Fredrik Strage först stötte på Manson i populärkulturen.

Hur sjukt det än kan låta så är seriemördare en populärkulturell genre i sig, men att just Manson är så "populär" beror mycket på att han symboliserar den mörka sidan av den tidens amerikanska motkultur, säger Christoffer Röstlund.

Han har bland annat intervjuat Lynette "Squeaky" Fromming, medlem av "familjen" och än i dag en trogen följare övertygad om Mansons oskuld. Men han har också träffat unga människor som helt nyligen har börja se Manson som en korsfäst frälsare.

I dag betonar följarna miljöfilosofin ATWA (Air, Tree, Water, Animals) som Manson lanserade i några av de otaliga intervjuer som han gav i fängelset, och att Fromming ens ställde upp på en intervju tror Christoffer Röstlund beror på att han är svensk.

Hon sade ordagrant att det hon och Manson försökte göra på 60-talet är vad Greta Thunberg försöker göra i dag, säger han.

Finns pengar att tjäna

Christoffer Röstlund tror att intresset för Manson kommer att bestå, dels för att det är en kittlande historia men också eftersom det går att tjäna pengar på den.

Kolla på Jack the Ripper, det är mer än 100 år sedan han härjade och för honom finns det fortfarande ett intresse, säger han.

Att mördare och andra kontroversiella personer blir populärkulturella ikoner är inte helt ovanligt, men när det gäller Manson finns det en sak som gör det hela extra problematiskt: hans djupt rasistiska idéer om ett raskrig.

Men hans anhängare duckar för det och i populärkulturen blandar man ofta bort de korten, säger Christoffer Röstlund.

Fredrik Strage tror också på en fortsatt Mansonmani, inte minst då historier om hjärntvätt och manipulativa personer i regel väcker intresse.

Ta Knutby till exempel och vårt intresse för den händelsen, det är det närmaste vi har kommit något liknande i Sverige, säger han.

När det gäller populärkultur med referenser till Manson är Fredrik Strages favorit i tuff konkurens Lana Del Reys låt "Heroin", där artisten bland annat sjunger om vänner som känner Mansons närvaro, ungdomar som blir galna och om hur hon skriver med blod på väggarna.

Det är ett slags hotfull halvballad som visar att man kan få fram det våldsamma i allt kring Manson utan att spela Slayer-metal, säger han.