– Allt är inte alltid vad det synes vara. En människa är inte bara god eller ond, säger Teater C:s Andrea Geurtsen lite kryptiskt då hon berättar om monologen "Hur jag tillbringar mina dagar och mina nätter" som hon just nu repeterar.

Monologen har urpremiär på Köttinspektionen i Uppsala den 8 april och hennes beskrivning skulle kunna vara lite av en programförklaring.
– Pjäsen baserar sig på en spänningsnovell av Uppsalaförfattaren Håkan Nesser och det finns oanade vändningar i handlingen som är väldigt spännande. Därför kan jag inte avslöja för mycket av handlingen.

Så mycket kan hon ändå berätta att monologen handlar om en man som träffar en främling på en bar och att denne plötsligt börjar avslöja mörka hemligheter om mannens fru.
Varför det blev just det här novellen handlade mycket om timing och det där svårförklarliga som oftast inte riktigt går att ta på.
– För mig är det ofta de "små" anledningarna som gör att jag vill sätta upp en pjäs. En känsla. Att jag ser något framför mig. Att jag får lust helt enkelt.

Artikelbild

| Andrea Geurtsen.

En viktig faktor, poängterar Andrea Geurtsen, eftersom mycket av de arbeta som Teater C gör är lågavlönat.
Teater C har som bekant tidigare mest satt upp pjäser av ensemblens egna manusförfattare Dag Thelander samt några amerikanska pjäser som Geurtsen hittat under sin skådespelarutbildning i USA.
– Jag har haft idén om att jag vill sätta upp Håkan Nessers novell i några år. Den kändes rätt för Teater C med både Uppsalakopplingen och min egen personliga koppling.

Andreas Geurtsen hade nämligen Håkan Nesser som svenskalärare i årskurs nio.
– Han var en väldigt bra lärare. Engagerad. Det roliga är att man faktiskt kan säga att jag fick min första roll av Håkan Nesser. Han skrev farsen "Bungo-Jesus och Mattpianerna" som vi fick spela som avslutningsteater. Den handlade om aliens men jag var den enda som fick spela normal, säger hon och skrattar åt minnet.

Just nu arbetar Andrea Gerutsen i Finland där hon är en del av Svenska Teaterns ensemble som spelar Abba-musikalen Mamma Mia. Det är också en av anledningarna till att monologen låg rätt i tiden. Det hade helt enkelt inte varit möjligt att repetera med en hel ensemble.
- Dessutom gillar jag "helhetstänket". Jag är van att ta ansvar, att själv få pussla ihop alla bitar i en pjäs med allt vad det innebär av regi, skådespel, scenografi och kostym. Det är jätteroligt och att få chansen att göra det är fantastiskt.