– Det är en familjesaga från tre generationer, berättad ur kvinnornas perspektiv. Pjäsen utspelar sig i det som en gång var Jugoslavien. Men dramatikern Tena Štivičić, född i Zagreb, skrev den på engelska i London, så den har ett utifrånperspektiv, säger Anja Suša.

– Min ambition är inte att göra en nostalgisk föreställning utifrån några andra människors liv i ett annat land. Istället hoppas vi att publiken ska kunna dra paralleller till sina egna liv och hur man kan förhålla sig till minnen.

Handlingen utspelas under tre perioder i Kroatiens historia, kommunismens inträde vid krigsslutet 1945, Jugoslaviens fall 1991 och vid närmandet till EU 2011. Tre generationers döttrar gifter sig och anpassar sig var och en till sin tid. Anna Carlsons rollfigur Maša Kos kan sägas vara en röd tråd i berättelsen. Hon är baby när handlingen tar sin början och mor till två döttrar vid dess slut.

Anja Suša berättar att publiken ska guidas in till föreställningen i grupper. De ska tas genom tre utställningsrum, var och ett representativt för de tre epokerna. I rummen finns knappar man kan trycka på för att få fakta om tiden som rummet gestaltar. Varje information avslutas med ”glöm inte det”.

– Informationen har sedan betydelse för det som skildras på scenen, berättar Anja Suša.

Och förklarar att scenens vita golv ska ge associationer av ett tomt pappersark som kan fyllas med dels vad skådespelarna gör, men också av publikens minnen från de tre rummen före scenrummet.

Kostymmakaren Maja Mirković berättar att kostymerna är utformade så att skådespelarna med några enkla handgrepp ska kunna förvandla dem så att det går att ana tidens gång i handlingen.

– Rollerna har några detaljer i sina kläder som publiken kan känna igen under de tre tiderna.

Pjäsen hade urpremiär i London 2014 och har sedan spelats på flera håll i Europa. Den har prisbelönats och inte minst spelats i de länder som en gång var Jugoslavien.

– Jag ser Jugoslavien som en metafor för minnen, en symbol för en förlorad och mytisk plats som ändå är närvarande i vårt medvetande. För mig är Jugoslavien ett känslomässigt område, säger Anja Suša, som själv är född i vad som idag är Kroatien.

– Människor minns olika och alla kan ha olika idéer om vad som egentligen hände bakåt. Med den här föreställningen jagar vi inte historisk autenticitet, utan tankar och idéer om minnen och glömska och vad de gör med oss människor.