Att låta hotet vara outtalat genom att bara antyda vad som skulle hända med Jimmy i ett mörkt rum med ett järnrör är strategiskt. ”Ge mig en timme/med lilla Jimmie/i ett mörkt rum/Han är så jävla dum”.Han

Det är ungefär så smart ”Södra Sverige” blir. I övrigt är det en ilsken Alkberg som inför valet svingar vilt mot Alliansen och Sverigedemokraterna.

”Har Mattias Alkberg gått för långt?” frågade PSL när första singeln ”Nöff nöff” släpptes tidigare i somras. I låten kallas moderaterna skadedjur och de styrande politikerna häcklas en efter en. Per Schlingmann kallas för Bajsmannen och ska få smaka piskan, Beatrice Ask har fått efternamnet Patrask, Fredrik Reinfeldt är ett naziskinhead och Carl Bildt kallas missfoster.

I en kommentar i Svenska Dagbladet skrev Clemens Poellinger att benämningen skadedjur är ”direkt hämtad ur nazistisk terminologi.” En stor skillnad är dock att Mattias Alkberg till skillnad från nazisterna sparkar uppåt mot makten istället för ner mot förtryckta minoriteter. Sedan går det förstås inte att ta Alkbergs vredesutbrott på samma allvar. Visst är hans ilsken på Alliansens politik, som sparkar på dem som redan ligger, men texterna är uppenbart skrivna med glimten i ögat.

Från svårtillgänglig musik, med influenser av såväl punk som garagerock och en rad andra genrer, med skruvade och kluriga texter, har han i det nya projektet anammat den tidiga punken fullt ut. Det betyder infantila texter, ett hårt men svängigt röj, som lätt för tankarna till tidiga Ebba Grön. Liksom punkpionjärerna från Rågsved ligger han på gränsen till vad som går att säga, men har uppenbarligen tänkt till eftersom han låter hoten vara outsagda och personangreppen formulerade så att de inte går att tolka som förtal.

I övrigt är skivan så mycket punk att det känns som parodi. Enkla smockor, bara två av 13 låtar som klockar in på över två minuter och en överdrivet stökig produktion. Om det är en parodi eller inte kvittar dock. Det viktiga är att resultatet svänger lika mycket som Ebba Grön och The Clash gjorde i slutet av 70-talet och att Mattias Alkbergs stukade uttryck ger en skruv som tillsammans med de aktuella texterna placerar dem i högsta grad i vår tid.

Och i vår tid är det snart val och en regering vars grundidé är att de som har lite ska få mindre och de som har mycket ska få mer sitter vid makten. För en artist som Mattias Alkberg är det enda rätta då att satsa allt han har för att knuffa ner dem från kommandobryggan. Att han sedan knappast lyckas med annat än att skrämma bort alla som inte redan är frälsta och ge de redan förbannade en boost är en annan sak.

Bästa låt: ”Fria händer”.