Historien bakom är som följer: konstverket beställdes och skapades av bildkonstnären Tom Krestesen i början av 1970-talet i samband med att huset byggdes. Det består av tre delar där det ena, "Höga visan III", föreställer nakna kvinnokroppar i olika poser. Och det är detta som SGU i skrivelser till hyresvärden Akademiska hus och till Statens konstråd menat "inte överensstämmer med SGU:s värdegrund och jämställdhetssyn". Man skriver även att negativa reaktioner inkommer från allmänheten och framför allt från internationella gäster. Med anledning av det har konstrådet nu hämtat bort verket och lämnat en tom betongvägg.

Genom en anställd, som vill vara anonym i sammanhanget, har UNT fått inblick i de pågående diskussionerna.

– Vi har väntat i över en månad på svar från de ansvariga om varför konstverket togs bort. Först sa man inte ens att det var från SGU själva som begäran kom från utan bara att man inte visste var verket skulle ta vägen, säger hen.

Artikelbild

| I fojén på Sveriges geologiska undersökning (SGU) hängde konstverket "Fris om liv" Nu är det borttaget då det inte stämmer in med myndighetens jämställdhetssyn, något som skapat upprörda känslor bland de anställda.

Hen menar också att majoriteten av SGU:s medarbetare är kritisk till beslutet att plocka bort verket och till sättet som ledningen har hanterat ärendet. UNT har även tagit del av flera andra kritiska röster inifrån SGU som pratar om censur och övertramp i och med borttagandet av konstverket.

Samma dag som UNT varit i kontakt med ledningen väljer de att kommenterade det hela internt. Man säger då att man tycker att det är roligt med så många engagerade medarbetare på SGU och att ärendet helt enkelt handlar om att man vill ha ett verk som mer går i linje med den värdegrund som gäller för en statlig myndighet.

UNT har sökt SGU:s generaldirektör Lena Söderberg blir istället uppringda av Magnus Andreasson, enhetschef på myndigheten och den som undertecknat begäran om att byta ut konstverket mot ett annat. Han tycker inte att borttagandet handlar om att verket föreställer nakna kvinnor utan hänvisar till en övergripande översyn av myndighetens konstbestånd.

– I just det här fallet handlar det om att vi vill ha en ljusare och mer öppen foajé som bättre associerar till vår verksamhet. Vi har resonerat kring att det här konstverket skulle göra sig jättefint i en konsthall men att det inte passar för just oss, säger Magnus Andreasson.

Artikelbild

| Magnus Andreasson, enhetschef på SGU, menar att konstverket passar i en konsthall men inte på SGU.

Men i skrivelsen till Akademiska hus skriver ni att konstverket inte överensstämmer med er värdegrund och jämställdhetssyn. Vilken värdegrund är det?

– För mig är det jämlikt att ingen känner sig besvärad. Det ska vara konst av god kvalitet som tilltalar många, säger Magnus Andreasson.

Men att det skulle handla om att verket är för mörkt för SGU:s foajé tror inte den anställde UNT har pratat med på. Hen har heller aldrig hört någon internationell gäst uttrycka sig negativt om verket.

– Det här måste handla om att någon i ledningen uppfattar det som förargelseväckande. Det är inget enkelt verk men det är konst och ingen inredningsdetalj! Konst ska vara engagerande och ifrågasättande. Ska man beställa ett nytt verk som passar dem bättre politiskt? Det är det här som blir obehagligt, säger hen.

"Fris om liv" vilar just nu i Statens konstråds lager och därifrån uppger man att inga nya planer för verket finns. Man poängterar även att om det finns ett förankrat beslut om att verket ska återgå till SGU så är det alltid möjligt.