Det finns ett konkurrensförhållande mellan språket och trädgården ...

Men jag tar igen det nu, när boken är lämnad. Vårt sommarställe är ett torp i Sydnärke, på gammal bördig åkerjord. Det prunkar verkligen i trädgården. Pioner, magnolia, rosor ... Det är otroligt roligt att se hur allt växer.

Boken heter Vart är vart på väg och handlar om språkfrågor från de senaste tio åren. Det är inte sant, som många tror, att det som är fel till slut blir rätt. Men det kan vara så ibland. Och det är inte alltid som det felaktiga verkligen är helt och hållet fel. Ta det här med ”innan” till exempel.

Det behöver inte vara fel att säga ”vi ses innan höskörden” utan att lägga till ”tar sin början” eller nåt sånt. Vi har förstås fått lära oss i skolan att använda ”före” som preposition. Vi ses före höskörden. Men ”innan” har också varit en preposition tidigare i språkhistorien och kan faktiskt användas så i dag, enligt Språkrådet. Som Henning Mankell gör i romantiteln Innan frosten.

Pluralböjningen av lånordet ”medium” har diskuterats mycket. Många vill säga ett medium och flera media. Men Språkrådet vill att det ska heta flera medier, enligt maximen att man bör anpassa alla främmande ord till det svenska böjningsmönstret.

Det har tagit sin tid, men i dag hör man allt oftare medier. Och skulle någon alls komma på idén att säga något annat än ”sociala medier”?

Med ”vart” har det hänt mycket. Det vet alla som umgås med unga människor. I dag används vart ofta både för riktning och position. Vi kan kämpa emot, och tycka att det bara ska användas för riktning, men det är inte säkert vi lyckas. Språket lever sitt eget liv.

Man ska inte alltid streta emot när det gäller språkets förändring. Det är spännande att stå mitt i språkutvecklingen och iaktta det som händer!

Jag har disputerat inom ämnet Nordiska språk. Men när jag började läsa vidare för att fortbilda mig efter tio år som gymnasielärare, var jag övertygad om att jag var litteraturvetare. Insikten kom plötsligt, att utan språk har vi ingen litteratur. Och genom att disputera i Nordiska språk, fick jag både språket och litteraturen!

Under arbetet med doktorsavhandlingen kom jag in på skrivandet som språk och process. Efter disputationen blev jag engagerad i undervisningen vid min institution i Uppsala. Jag började skriva populärvetenskapliga böcker riktade till studenter och skrivande människor. Skrivboken kom ut i sin sjätte upplaga i fjol. För varje upplaga blir den tjockare. Det finns alltid något att lägga till ...

Jag har skrivit språkspalter i Svenska dagbladet i 17 år. Från början var det lite mer språkpolisvarning än det är i dag. Då var det äldre läsare som gärna ville tala om för journalisterna hur det skulle vara, vad som var rätt och fel. I dag är det både yngre och äldre, som vänder sig till spalten. Ofta också personer med annat modersmål än svenska. De flesta mejlar förstås. Allt är mindre pretentiöst i dag. Och språkintresset är stort!

Själv läser jag kolossalt mycket. Är allätare. Men sommartid blir det bara trädgårdslitteratur. Just nu läser jag Kerstin Ekmans och Gunnar Erikssons Se blomman. I den boken kan man slå upp vilken sida som helst och bara njuta. av det intressanta innehållet, förstås, men också av språkets rytm och precision.”