I det senaste numret av Tidskrift för litteraturvetenskap medverkar Ann-Sofie Lönngren med en översiktsartikel om de senaste 50 årens Strindbergsforskning. Där framgår det tydligt vilken närmast oöverskådlig mängd forskning som producerats om Strindberg. Snart sagt alla aspekter av författarens liv och verk har täckts in. Lönngren nämner titlar som: Om Strindberg och orgeln, Strindberg som balsamerare, Strindbergs perversioner och Åkte Strindberg hiss? Närmast löjligt kan tyckas.

Så när jag träffar Lönngren i hennes arbetsrum på Litteraturvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet blir därför min första fråga om det verkligen är angeläget att forska om Strindberg i dag? Är inte allt redan sagt?

– Jo, det är det ju faktiskt egentligen, säger Lönngren. Det är helt bisarrt hur mycket forskning det finns om Strindberg. Men vad gäller hans texter är de så oerhört mångbottnade att de låter sig läsas utifrån frågor som är aktuella även i dag. De öppnar sig också ganska villigt för olika kritiska perspektiv, såsom de könskonstruktivistiska och icke-heteronormativa läsningar som jag själv ägnat mig åt.

Varför är det viktigt att läsa just Strindberg på ett sådant sätt?

– Det finns en poäng i att anlägga kritiska perspektiv på den litterära kanon, på en sådan kulturikon som Strindberg, säger Lönngren. Man kan ju visserligen fråga sig om man ska ge ytterligare utrymme åt ett författarskap som redan fått ta så mycket plats, om man inte hellre borde lyfta fram andra mer förbisedda, kvinnliga författarskap i stället. Men jag tycker det är viktigt att göra den här typen av motståndsläsningar av den kanoniserade litteraturen.

2008 disputerade Lönngren på en avhandling om de erotiska trianglar som återfinns i många av Strindbergs dramer. I dessa trianglar, som oftast består av två män och en kvinna, menar Lönngren att kvinnan blir en trofé som männen bollar mellan sig för att fördela makten, eller ibland rent av ett slags substitut för männens homoerotiska dragning till varandra. Redan tidigt fanns det psykoanalytisk forskning som ville skriva ut Strindberg ur garderoben. Men den typen av biografiska kopplingar vill Lönngren inte alls göra, även om kärlekstriangeln var återkommande även i Strindbergs privata liv.

– Nej, i min forskning fokuserar jag helt och hållet på texterna, säger Lönngren. Jag tror vi har kommit enormt långt bort från personen Strindberg. Trots att det finns så oerhört mycket bevarat och trots att vi vet så mycket om hans liv så har det nog på sätt och vis aldrig varit så svårt att komma åt den biografiska Strindberg som det är i dag. Forskningen har gått så många varv och det är så många lager av kulturella betydelser innan vi når fram till honom. Jag tror inte vi säger någonting om Strindberg när vi pratar om hans författarskap i dag.

Nu firas hundraårsminnet av Strindbergs död. Kommer tvåhundraårsminnet firas lika stort?

– Nej, det har jag väldigt svårt att tänka mig, säger Lönngren. Jag tror inte Strindberg kommer att vara lika intressant och aktuell om hundra år.