I 7X - Lika barn leka bäst får vi träffa ett gäng tonåringar i en förort någonstans i Sverige. Många av tonåringarna har brokiga uppväxter och komplicerade familjeförhållanden. En dag hittar den nyinflyttade Edvin en pistol och bollen sätts i rullning. Ett av flera problem med filmen är tonåringarna som många gånger inte känns trovärdiga. Vilken 11-åring idag spelar kula? Visst finns här vilja och konstnärliga ambitioner. Men goda intentioner är en sak, bra manus och filmskapande en annan.

Utförandet är alltför slarvigt, både vad gäller de tekniska bitarna och den tunna storyn. Man försöker att skapa känslan av att det är en viktig film, men säger egentligen ingenting.
Regissören har tidigare arbetat med musikvideos, vilket här känns igen i långfilmsdebuten. Att titta på en spelfilm som är gjord på samma sätt fungerar inte.

Jonsvik har försökt att framkalla en rå känsla, men den röriga och överarbetade klippningen och oskarpa bilden skapar snarare intrycket av ett hafsigt hantverk. Det är svårt att följa dialogen på grund av det låga ljudet och stundtals överröstas den också av musiken i filmen.
”7 ungdomar… 1 pistol” - konceptet känns dessutom alltför fånigt för att bli taget på allvar. För en film som vill väcka debatt och vara drabbande aktuell, känns 7X - Lika barn leka bäst inte övertygande. Jag blir varken påverkad eller berörd, det nattsvarta temat till trots.