Det finns vissa kvällar då det måste vara lite enklare att vara musiker än andra. Denna ljusa sommarkväll på Katalin hade över 500 personer sökt sig in i Katalins murriga mörker för att få uppleva bandet Big Fishs första framträdande i offentligheten sedan 1996. Publiken kändes som ett tvärsnitt av Uppsalas befolkning och gammal som ung fanns på plats för att bevittna vad som redan på förhand såg ut att bli en kväll för historieböckerna. Men även om många av åhörarna på verkade ha kommit dit av nostalgiska skäl blåste bandet snabbt bort den känslan när de intog scenen till ett öronbedövande jubel. För ganska omgående stod det klart att även om bandet stått utanför rampljuset i 20 år tog de kvällens uppgift på största allvar. Frontmannen David Giese med sin egensinniga röst hade publiken i sin hand från första stund, precis som resten av bandet utstrålade han en energi som var omöjlig att inte drabbas av. På något märkligt sätt kändes det stundvis som om tiden stått stilla, de som var med på 90-talet skulle kanske till och med säga att det var bättre nu än förr då bandet skaffat sig ännu mer erfarenhet och rutin som musiker och som människor. Big Fish musikaliska katalog innefattar en hel hög med härligt skruvade låtar som för det ovana örat kan låta som en sonisk kakofoni, men det omtumlande i musiken är också det som gör den intressant och spännande. Det var bara att slappna av och låta sig medryckas på en resa som endast chaufförerna på scenen visste var den skulle sluta. Ovanpå detta fanns Gieses tänkvärda texter som alla förutom de första extranumret framfördes på svenska. När industrimetal, punk, folkmusik och en hel del andra genrer blandas med dessa svenska texter i Big Fish egen smältdegel får de fram något unikt, något som inte låter som något annat. Just det att ta influenser från olika håll och skapa något eget var David Giese inne på när han gav en känga åt ett visst parti i Sveriges riksdag, något som bemöttes med ett rungande gensvar. Ett intressant musikaliskt möte blev det när bandet gästades på scenen av spelemannnen Cecilia Österholm på nyckelharpa. Hur man än vänder och vrider på det var detta en speciell kväll för publiken lika mycket som för bandet. Publikhavet fick bitvis Katalin att låta som Ullevi och de ropade in sina hjältar inte mindre än tre gånger under en kväll som aldrig ville ta slut. Big Fish stora comeback kan egentligen sammanfattas med ett enda ord: Succé!