En Robin Hood för alla åldrar

Robin Hood som familjemusikal med mycket feelgood och humor? Det fungerar alldeles utmärkt, tycker Göran Sterner.

Det fäktas en hel del i föreställningen. Inte minst Robin Hood (till vänster) och Prins John duellerar i de storslagna stridsscenerna.

Det fäktas en hel del i föreställningen. Inte minst Robin Hood (till vänster) och Prins John duellerar i de storslagna stridsscenerna.

Foto: Linus Nilsson

Recension2019-11-09 17:20
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Musikal

Robin Hood - The Musical

Manus & regi: Robert Dröse

IFU Arena, lördag

Nöjesbolaget Dröse & Norberg har producerat ett flertal musikaler på senare år. Efter Trollkarlen från Oz, Snövit, Aladdin och Djungelboken sätter Robert Dröse (manus och regi) och Anna Norberg (producent) nu tänderna i Robin Hood. 

Legenden om den medeltida stråtrövaren är välkänd via otaliga filmer och tv-serier. Vissa har varit klassiska äventyrsberättelser med spänning och romantik, andra mer brutala och "medeltida". Disneys animerade film hör förstås till de snälla och familjeanpassade. Så även Dröse & Norbergs musikal.

Men här finns inga repliker som "Det är Robin Hood jag vill ha", "Mot Sherwoodskogen" eller "Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen". Nej, det här är en nyskriven musikal som ligger ganska lågt med det som många uppfattar som kärnan i legenden om Robin Hood. 

Faktum är att det dröjer till efter bit efter pausen innan orden sägs rakt ut: "att ta från de rika och ge åt de fattiga. Fokus ligger snarare på kampen mellan det goda (Robin Hood och hans fredlösa gäng) och det onda (Prins John och hans handgångne man Sheriffen av Nottingham).

Men det fungerar det också. Robin Hood – The Musical är okomplicerad underhållning som byggs på klassiska ingredienser: väl koreograferade stridsscener, bra musik, starka sånginsatser, snygg scenografi och ljussättning plus en hel del avväpnande humor.

Dråpligast i sin uppblåsthet är Prins John, lysande spelad av Patrik Martinsson. Han gör ett styvt porträtt av en makt- och penninggalen despot som idiotförklarar undersåtar till höger och vänster, inte minst den lika löjlige som servile Sheriffen av Nottingham. 

Vid sidan av Patrik Martinssons Prins John framstår Christian Arnolds Robin Hood som ganska blek. Å andra sidan får den egentlige huvudrollsinnehavaren Arnold inte samma chanser att ta ut svängarna som Martinsson.

Musiken är värd ett eget kapitel. Upphovsmännen Martin Landh och Peter Nygren har fått ihop ett knippe starka och varierade låtar. Skalan går från engelska folktoner via soul och gospel till svulstiga och stilsäkra musikalnummer. Den som förvaltar låtarna bäst är inte helt överraskande Idolvinnaren Martin Almgren i rollen som den godmodige munken Broder Tuck. Även Celeste Cappelen som den fredlösa Rebecka står för starka sånginsatser.

I mars 2020 kommer Robin Hood – The Musical tillbaka till Uppsala för ännu en föreställning.

Hela ensemblen förenas i avslutningsnumret av den drygt två timmar långa föreställningen i IFU Arena i Uppsala.
Hela ensemblen förenas i avslutningsnumret av den drygt två timmar långa föreställningen i IFU Arena i Uppsala.