Två verk, signerade den spanska koreografen Jesús Rubio Gamo, befinner sig just nu på turné i Sverige och kommer att besöka Konserthuset i Uppsala fredag 8 februari. I föreställningen, som visades på Dansens hus i helgen, hade de båda dansnumren fått byta plats i programmet. Det kan konstateras att det var en smart val. Hellre vill jag lämna en dansföreställning med en känsla av upprymdhet än av inåtvänd melankoli.

Koreografen är själv solist i den första, "Now, before we get too old". Det är på flera sätt ett minimalistiskt stycke danskonst. Scenen är till en början i nästan totalt mörker. En enda lampa belyser dansaren från ena sidan och han börjar försiktigt och eftertänksamt och utan musik att röra en kroppsdel i taget, en axel, en arm och så vidare.

Rörelserna växer i omfattning, minimalistisk musik går på och stundom använder sig koreografen och dansaren även av ansiktet som uttrycksmedel. Känslor som smärte, vämjelse och leda går att spåra i hans mimik. Kroppens rörelser följer med och understryker. Men efter hand blir rörelsespråket för likartat och stunden av eftertanke över livets förgänglighet blir lite småtråkig.

Artikelbild

| Jesús Rubio Gamo i "meditativa Now, before we get to old" på Dansens hus. föreställningen kommer till Uppsala i helgen.

Desto mer uppfriskande är den efterföljande duetten till Ravels hetsande musik "Bolero". Dansarna Clara Pampyn och Alberto Alonso tar avstamp i ett lekfullt hoppsasteg, låter dansen stegras i takt med tonerna och brister ut i serier av kvalificerade danshopp, kast och vridningar. Musikens extatiska höjdpunkter blir dansarnas. Ett stycke modern dans när den är som häftigast!