Italienske kompositören Giuseppe Verdi är redan megastor när han skrev mästerverket "Rigoletto", starten på ytterligare en rad storverk. Här möter en rad karaktärer av en typ som inte märkts i tidigare operor. Lägg till en mer djuplodande psykologisk gestaltning. I centrum står den puckelryggige narren Rigoletto, som i skydd av och påhejad av hertigen, grymt hånar de olyckliga vars hustrur svekfullt förförts av sexmissbrukaren till hertig. Han går till överdrift och en av de olyckliga slungar en förbannelse mot honom.

Narren är inte bara en översittare. Han är en ömt älskande far också som gör allt för att skydda sin dotter Gilda. Men förstås slår hertigen klorna i henne. Den som gräver en grop. ..

Det är som det ska i opera: stora känslor, sorg & olyckor, förvecklingar, död & förälskelse. Här finns alltsammans i kvadrat. Operan bygger på en pjäs av Victor Hugo som Verdi och hans librettist Francesco Maria Piave fulländade till denna djupt berörande föreställning. Med regissören Sofia Jupithers ytterligare betoning av det psykologiska dramat har det blivit än starkare.

Artikelbild

| Hertigen (leonardo Capalboa) försöker förföra Gilda (Ida Falk Winland) med smicker och förställning.

Så har också Kungliga operan en besättning som kan gestalta det hela. Karl-Magnus Fredriksson var suverän i "Eugen Onegin" i våras och är än bättre här som Rigoletto. Han gör honom djupt tragisk och man förstår att hans hånfulla attityd är ett skydd av honom själv. Faderskärleken är också obegränsad. Men vem kan skydda ungdomen mot sig själv? Ida Falk Winland som Gilda är också snudd på perfekt i rollen, så utsatt men med en osjälvisk och obändig vilja att leva kärleken fullt ut. Om så in i döden.

Hertigen, fint sjungen av Leonardo Capalboa trots meddelad förkylning, är ärkeskurken här, fast även han driven av krafter som tycks obevekliga. Som ett destillat av all världens egenkära män tycks det när han utbrister i den kända "La donna é mobile" och klagar över kvinnans ombytlighet när han själv bara trängtar efter nästa. Bra fångat!

Även de mindre rollerna är säkert besatta av namn som John Erik Eleby, Katarina Leoson, Susann Végh med flera.

Kungliga Operan har gjort ännu en suverän föreställning (glöm inte Erlend Birkelands scenografi) om en av operarepertoarens olyckliga döttrar.

Föreställningen sändes i P2 premiärkvällen och kan höras på SR Play. Den kommer också att visas på biografer runt om i länet.