TUNGROCK. Med tanke på att den tunga rockmusiken av tradition är helt mansdominerad är det svårt att bortse från själva det faktum att Hysterica har en helkvinnlig besättning. Dubbelt glädjande att detta är ett av de färgstarkaste tunga svenska banden just nu.

Med tillskott av keyboardisten Marydeath och med producentstöd från Pontus Norgren (Hammerfall) och Marcus Jidell (Evergrey) har Hysterica på sitt andra album fått ett fullvuxet sound som på ett lekfullt sätt mixar bredbent powermetal med bitigt pådrivande riff modell 80-talets brittiska heavy metal, samt därtill dova mörka stråk av doom och death.

Inte minst framstår Anni De Vil som en totalt hängiven sångerska med obetvinglig energi, och en beundransvärd mångsidighet i växlingarna mellan tung melodisk rock med drag av folklore och operamanér, samt värsta Gollum-väsandet när hon dyker rätt ned i deathrockens källarhålor.

Men hela bandet övertygar, med bluesigt snygga gitarrer i en låt som Message, och med dragning åt en lätt pompös ljudbild som garneras av sångkörer. Kanske att melodivänligheten och det showmässiga ibland hamnar onödigt nära schlagerfestival. Men Hysterica är definitivt en färgklick i svensk rock.