Nyss hemkommen efter lång sommarvistelse i min sörmländska barndoms­trakt känner jag mig som vanligt lite vilsen i Uppsala. Och då sitter det här albumet väldigt, väldigt fint – en inspirerande, upp­lyftande kärleksförklaring till Uppsala, dess miljöer, stämningar, möten och drömmar. Med en glöd och en berättarkonst som ligger lite i Springsteentraditionen och rent musikaliskt med något av samma eleganta rotrocksstuk. Fast här handlar det inte om New Jersey, utan om Dragar­brunn, Povel Snickares Gränd och andra Uppsalaplatser.

Bästa spår: ”Himlens bränder”