Läsa?

Jag har aldrig läst nånting!
Böcker?
Vad ska man med böcker till?

Det är Vladimir Majakovskij som skriver. Den ryske poeten är 22 år - och han är störtkär i Lili Brik. Det är henne han vill imponera på.

År 1912 undertecknade Majakovskij de ryska futuristernas första manifest, som hette En örfil åt den offentliga smaken. Det förflutna är kvalmigt! ropar han där:
"Släng Pusjkin, Dostojevskij, Tolstoj etcetera överbord från Samtidens skepp."

Majakovskij höll två fingrar i kors bakom ryggen när han skrev under. Han menade inte nationalpoeten Pusjkin. Ingen som arbetar med ryska språket kan kasta Pusjkin överbord. Men andens revolution krävde sina retoriska offer, sina överdrifter.
Och det saknades inte skäl att skaka om den offentliga smaken. Det gör det sällan.

För att förstå Majakovskij bör vi förstå hans tid, de turbulenta revolutionsåren i Ryssland. Att däremot omsätta hans råd i praktiken här och nu i Sverige, skulle ju vara att slå in öppna dörrar. Här behöver man inte aktivt uppmuntra folk till att sluta läsa. Det går som på räls.

Den senaste tiden har den sjunkande läs- och skrivfärdigheten bland studenter diskuterats. Ett gäng förtvivlade historiker slog larm i UNT. De har säkert rätt. Vad kan man göra åt saken?
Det intressantaste, mest konkreta förslaget stod också att läsa i UNT (10 januari) där grundskoleeleven Alevtina Parland berättade om ett år i rysk grundskola, i Sankt Petersburg. Kärnan var att skolan använde litteraturen som kunskapskälla. När eleverna studerade medeltiden stod Eddan, Nibelungen och Rolandssången på schemat. I högstadiet ... Tänk att hon måste resa till Ryssland för att få läsa Eddan, skrev Parland lite syrligt.

Hennes poäng är glasklar. Skönlitteraturen är inte bara en källa till bättre ordförråd och skrivförmåga, utan också till bättre förståelse av historia och människans psyke.
Detta är allmän kunskap, ändå används inte denna insikt i den svenska skolan. Jag fattar inte varför? Kanske Jan Björklund kan svara, eller Anna Ekström på Skolverket.

Litteraturens status i grundskolan har sjunkit under lång tid. Blivande svensklärare i grundskolan behöver inte ha läst mer än några poäng litteraturvetenskap, och det är ingen som kräver att de brinner för litteratur. Blivande folkbibliotekarier behöver inte ha läst en enda roman under sin utbildning.

Om inte universitet och högskolor har en öppen och engagerad attityd till skönlitteraturen, hur ska man då begära att grundskolan får det? Hur kan man då begära att ungarna ska läsa mer avancerat?
Jag tror knappast att vi får bättre skolresultat genom att aktivt slänga klassikerna överbord från Samtidens skepp.