"Från ax till limpa. Långsamt mycket långsamt blev jag den limpa jag är"
Hon inträder i Svenska Akademien den 20 december i år. På torsdagen var hon sommarvärd i P1.

Sara Danius börjar sitt Sommar i P1 med sitt livs början, hur hon var frukten av en skandal. Hennes föräldrar var visserligen gifta. Men pappan, läraren, militären och författaren Lars Danius, var 35 år äldre än mamman, författaren Anna Wahlgren. Pappan var mammans lärare. Jag kan inte låta bli att hoppas att få höra några sanningar om Anna Wahlgren, säkert är jag inte ensam om det. Och kanske en utsträckt hand till halvsystern Felicia. Men hon avslutar ”ämnet” mamma med orden: ”Min mor hade en udda syn på vett och etikett” sedan blir det inte mer. Men visst är det en blinkning, diskret, snyggt avslutat. Sedan finns mamman bara i periferin, och det känns bra. Det blir fokus på uppväxten med pappa. Den korrekte, genuint snälle, musicerande, recenserade läraren som lärde sig matlagning när hans döttrar flyttade hem till honom då han just gått i pension. Men som jobbade vidare. Genom orden hörs hennes djupa kärlek till honom.

”Uppväxten var dramatik i två akter” berättar Danius. Hon emigrerade med mamma till Egypten. Men där fanns ingen skolgång. Hon blev kvar i Egypten i fyra månader, så hon flyttade tillbaka till Sverige och pappa, 12-år gammal. Där såddes ett frö till litteraturintresset. Hon läste ut sitt bibliotek om 4-5 böcker och gick över till det som fanns: mammans böcker. Det var Sven Delblanc och hon fascinerades av hans stil, inte minst svordomarna. Hon skriver i dagboken, inspirerad av Delblancs stil, ”jag har läst Bladen brinner av Barbro Lindgren, fy fan va bra den va”.

Att sätta inträdet i Svenska Akademien, där hon blev invald tidigare i år, i perspektivet av ett telefonsamtal hon inte velat ta, för att hon trodde det var en försäljare – som Danius gör – blir en saga. Hon ger högborgen en prosaisk inramning – ledamöterna väljs in och dör, akademin är som livet för alla: underordnat tidens flykt. ”Vi står i ett led oavsett om vi får ett telefonsamtal från Peter Englund eller inte”, säger hon. 

Danius sommarprogram är stilfullt som ett litterärt verk, en novell. Musiken är sober, mest klassisk, lite konstmusik, ibland en god 70-tals poplåt. Danius berättar lågmält med en kärna av stark energi – varje ord är lagt på guldvåg. Hon har berättelsen i sin hand. Hon som en gång skojade med sin pappa om att hon en gång skulle bli akademiledamot, kanske som en dröm hon aldrig trodde skulle bli sann, sitter snart där på stol nummer sju.