Stiftelsen Leuftsta är framgångsrik med att dra stora artister till sina konserter i Lövstabruks kyrka. I går var sopranen Elin Rombo på besök tillsammans med den geniale klarinettisten Emil Jonason och den lyhörde ackompanjatören Björn Gäfvert. Förutom sin exceptionella musikaliska förmåga visade artisterna en enastående spel- och sånglädje som samverkade till en musikupplevelse utöver det vanliga.

Elin Rombo äger en underbar lyrisk sopran som hon oerhört smidigt anpassar till det sångliga materialet. Hon inledde med barockmusik, Pur ti miro av Monteverdi och Lascia ch'io pianga av Händel som sjöngs enligt barockpraxis. Laudamus ur Mozarts c-mollmässa med sina snabba koloraturpartier behöver en helt annan ansats och Vaughn Williams' sista verk, Tre vokaliser, med ett högt ordlöst sopranparti imiterande fåglarnas sång, är återigen helt annorlunda. Allt utfördes perfekt! Emil Jonason gjorde tillsammans med rutinerade Björn Gäfvert en hel orkesters jobb när de ackompanjerade Rombo i de första inslagen. Han framträdde också som soloartist i andra satsen ur Mozarts klarinettkonsert och som partner till Rombo i Vokaliser. Han har en mycket vacker ton i sitt instrument, har redan vunnit flera utmärkelser och spelade vid Nobelfestligheterna förra året. Han gav konsertsatsen en poetisk lyftning som höll publiken andlöst fången. Även Björn Gäfvert fick tillfälle att briljera som soloartist i Bachs mäktiga Preludium och fuga i C-Dur.

Efter pausen flyttade artisterna från läktaren fram till koret och orgeln byttes mot flygel. Programmet ändrade också i viss mån karaktär. 

Inledningsvis fick vi prov på Rombos dramatiska utspel i Meyerbeers Andante ur Gli amori di Teolinda där hon övertygande gestaltade den trånande Teolindas sökande efter sin älskade. Alla var glada över att få höra Benny Anderssons och Kristina Lugns visa Vilar glad i din famn, känd från kungabröllop och dop, varmt och okonstlat framförd. Konsertens märkligaste inslag var Emil Jonasons fantastiska arrangemang av Tom Waits' Lucinda. Han återgav på ett imponerande sätt på sin klarinett Waits' totala utlevelse i berättelsen om den olyckliga kärlekshistorien med Lucinda och fick stora impromptuapplåder för det. Rombos stora framgång som den unga Batseba i Sven David Sandströms opera med samma namn gav oss There's no between och Emil Jonason gestaltade instrumentalt Tamar's lament ur samma verk.

Avslutningsnumret Der Hirt auf dem Felsen av Schubert framfördes lätt och lekfullt med stor sång- och spelglädje. Det hade varit ett perfekt slutnummer om inte publiken med sina applåder hade tvingat till sig två extranummer: Koppången av Per-Erik Moraeus och - inledningsnumret omigen. Stor succé!