Krönika När vissa kändisar uttalar sig kan det ibland bli hur tokigt som helst. Inte för att de är mindre begåvade eller mer okunniga än genomsnittsmedborgaren utan för att de ofta kan påverka människor i mycket högre utsträckning än både politiker och forskare.

”Sverige har genom att delta i den militära koalitionen, i Afghanistan, som ju har bombat landet…tillbaka till stenåldern….” Påståendet kommer från artisten och Lenin-pristagaren Mikael Wiehe i Opinion Live nyligen, (SvT). I själva verket har Sveriges viktigaste uppgift varit, förutom att upprätthålla säkerheten, att verka för demokratin, inte minst genom att stärka kvinnors ställning.

”Vi har aldrig haft det bättre än idag”, hävdar komikern Henrik Schyffert och skyller folks oro över det tilltagande antalet skottlossningar, mord och våldtäkter på ”irrationell rädsla”, (Skavlan 3/2 2017).

Artikelbild

Samtidigt blir han själv ”livrädd” när terrorattentatet på Drottninggatan inträffar mitt under sin pågående turné med namnet ”Var inte rädda”.

”Det kostar oss alltså två quattro stagionis, en stor Fanta och ett Netflix-abonnemang att rädda livet på 80 000 människor i år. Det är inte dyrt”, skriver Schyffert i affekt på sin Facebook-sida och får 5000 lajks inom loppet av en timme.

En annan kändis som verkar leva i en parallell verklighet är den folkkäre skådespelaren Sven Wollter:

“Kom inte och släng Stalin i fejset på mig! Jag har läst mycket av Stalins tidigare skrifter och tycker det är mycket i det som är bra”.

Och tillägger:

“Kommunismen har inte förstört någonting”, (SvT, Min sanning, 30/12 2014).

Den miljöengagerade TV-meteorologen Pär Holmgren vill avskaffa fria val för att råda bot på miljöproblemen.

”Avskaffa allmänna val och tillsätt en regering med bred förankring över blockgränserna!”, krävde han i en tidningsintervju i SSU:s tidskrift Frihet i september 2005, och verkade av någon anledning tro att miljöproblemen bäst avskaffas genom en nedmontering av det fria samhället. Lite diktatur har väl ingen mått dåligt av, eller?

Trots dessa och andra stolligheter blir politiskt aktiva kändisar sällan eller aldrig ifrågasatta för sina påståenden.

Men hur mycket betyder egentligen kända människors engagemang i politiska frågor?

När Barak Obama blev nominerad till demokraternas presidentkandidat 2008 fick han god hjälp av talkshow-drottningen Oprah Winfrey.

När Obamas bok “Audacity of Hope” kom ut 2006 nådde den snabbt förstaplatsen på bestseller-listan tack vare Oprahs stöd.

Hennes insats beräknades ha gett den blivande presidenten en miljon extra röster vilket ansågs avgörande för hans nominering enligt en forskningsrapport från University of Maryland.

Ett annat område där kändisar har ett stort inflytande är hälsofrågor.

Som ett exempel på direkt farlig desinformation kan nämnas skådespelaren Jim Carrey som närmast blivit en frontfigur för anti-vaccinationsrörelsen i USA.

Carrey har varnat för vaccinationer eftersom vaccinet, enligt honom, innehåller livsfarliga nivåer av kvicksilver och kan förorsaka autism. En konsekvens av att alltfler föräldrar låter bli att vaccinera sina barn är att mässlingen nu kommit tillbaka. Sjukdomen kan leda till akut hjärnhinneinflammation och ibland till och med dödsfall.

Som offentlig person besitter man stor makt och om man väljer att göra politiska utspel bör man också vara beredd att stå till svars för sina åsikter.

En känd person tillskrivs ofta en hög trovärdighet endast på grund av sitt kändiskap.

Men berömmelse är i sig ingen garanti för kunskap eller insikt.

Därför bör vår kritiska hållning mot fake news också omfatta kändisar.