Koreografen Miles Hoare från London står framför den enorma spegelväggen på Base 23:s danslokaler i Stockholm och instruerar sex pojkar i åldern 10 till 14 år som ska spela Billy och Michael i den svenska versionen av musikalen "Billy Elliot". Dagens andra repetition av dansnumret "Expressing yourself" ska precis börja.

På engelska, med tydlig brittisk accent, frågar Miles de sex skådespelarna vilka tre saker de bör tänka på i just detta nummer. Grim Lohman räcker upp handen och svarar samtidigt:

Lipstick, Plié, Olé!
Exactly!, utropar Miles och demonstrerar rörelserna som orden vill förmedla.

Coachar varandra

Scenen tillhör Billys bästa vän Michael som älskar att klä sig i sin systers kläder och nu vill han inviga Billy i läppstiftets och rougets rosaskimrande värld. Men Billy är inte lika övertygad. Framför spegeln rör sig huvudrollsinnehavarna efter Roine Söderlundhs koreografi. Dansnumret har inslag av modern dans, balett, humor - och en kullerbytta.

Billy spelas av Jacob Hermansson, Grim Lohman och Oliver Lohk medan rollen som bästa vännen Michael görs av Carl Sjögren, Uno Elger och David Fridholm. Att de delar på arbetsbördan beror på att rollerna är krävande, och för att man ska ha ersättare om någon blir sjuk.

Det är en väldigt intelligent grupp, de tar till sig allt jag säger direkt och coachar varandra, säger Miles Hoare efter repetitionen.

Stark berättelse

Berättelsen om den unga Billy som växer upp med sin far, mormor och bror i ett utsatt gruvsamhälle och drömmer om att dansa balett har berört många och musikalen sattes först upp på West End i London och senare på Broadway i New York och i Australien.

För den svenska tolkningen står regissören Ronny Danielsson.

Jag är också uppvuxen i arbetarhem utan någon ingång till kulturella nätverk så Billy Elliots historia är min och många andras i branschen som har gjort en sådan resa. Fast styrkan i berättelsens är att man ska acceptera människor som de är, och det känns angeläget nu när det finns så mycket icke-acceptans i samhället, säger Ronny Danielsson.

Musikalen kommer att utspela sig i ett enda rum som samlar samtliga scener; en gympasal med två våningar och en hiss som tar gruvarbetarna ner under jorden. En slags Roy Andersson-estetik som står för de realistiska inslagen. Den svenska versionen ger större utrymme till drömska sekvenser där musik, dans och sång bryter den gråbleka vardagen genom en bakre vägg.

Kan identifiera sig med Billy

Runt 150 pojkar sökte rollerna som Billy och Michael och nu är det bara sex kvar. Under flera månader har de övat på stepp, jazz, balett, hiphop, akrobatik och sång i "Billy Elliot-skolan" på dansskolan Base 23. Framför dem ligger nu ännu mera dans, manusläsning och repetitioner med den övriga ensemblen där bland andra Marianne Mörck, Åsa Fång och Rasmus Mononen gör de vuxna rollerna.

Killarna har olika erfarenheter och bakgrunder, vissa har aldrig dansat eller ens stått på en scen förut, medan andra är veteraner med produktioner som "Priscilla" och "Evita" på sitt cv. De har också mött fördomar, precis som Billy.

När man säger att vi dansar balett tycker vissa att det är töntigt och att man är gay, så det finns många fördomar, säger Carl Sjögren.
Men varför skulle man inte vilja lära sig balett? Det är ju supercoolt, och svårt, men jättehäftigt, säger Oliver Lohk.

"Billy Elliot" får premiär på Malmö Opera den 13 februari nästa år. Ett år senare kommer uppsättningen till Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.