Att sätta sig i en teatersalong ger en speciell känsla, en spänning och förväntan inför vad som skall hända. Man kan leva sig in i en fantasivärld men ändå känna sig säker, eller engagera sig i roller trots att gestalterna är främmande för en.
Här finns en absolut närvaro av här och nu som gör teatern lockande, menar Willmar Sauter, professor i teatervetenskap vid Stockholms universitet.
Han betonar att till det speciella med teatern hör att ingen föreställning är identisk med den andra. Och det är i mötet med publiken det händer.
— Det är först genom publikens ögon som det blir en teaterföreställning. Utan publik har vi ingen föreställning, säger Willmar Sauter.
Han har i sin senare forskning studerat detta möte, samspelet mellan det som händer på scenen och publiken. Han kallar det den teatrala händelsen.

Medierna och även teaterforskarna ägnar sig oftast åt det som sker på scenen, mindre ofta åt publiken.
I mitten av 1980-talet väckte därför Willmar Sauter tillsammans med ett par andra forskare uppmärksamhet med sin studie Teaterögon. Den var en fördjupningsstudie av hur 180 personer upplevde sex olika teaterföreställningar.
Den visade sig till exempel att teater är en mycket social företeelse. Endast cirka tio procent går ensamma på teatern.
— Den största enskilda faktorn för att en person skulle gå på teatern visade sig vara påverkan från någon i närheten. Man går tillsammans på teatern, säger Willmar Sauter.
Att gå på teatern är ett evenemang som man bokar i tid och med ett sällskap.
Teatervana är också något som grundläggs tidigt. Av de vana besökarna hade 70 procent varit på teatern före 19 års ålder, 90 procent före 25.
Men det handlar också om en social skiktning.

I slutet av 1960-talet visade en annan studie av teater- och musikvanorna i socialgrupp två, dvs till exempel tjäns­temän och småföretagare, ännu dominerade som besökare.
— Det upplevdes som en kalldusch i teatervärlden. Men insikten är att teatern och konsertlivet inte själva helt kan ändra sin publik. Det krävs en förändring i samhället för detta, säger Willmar Sauter.
En förändring sker säkert, men när en studie gjordes av publiken på Dramatens uppsättning av Köpmannen i Venedig häromåret, hade hela 70 procent postgymnasial utbildning.

Hur uppfattade då publiken föreställningarna? Studien Teaterögon visade att publikens helhetsbetyg för föreställningen låg väldigt nära omdömet för skådespelarprestationerna.
— Det var också förvånansvärt små skillnader mellan vad publiken tyckte och vad kritikerna ansåg. En möjlig slutsats är att om det finns en kvalitet i en föreställning så når den fram till alla åskådare, säger Willmar Sauter.
En skillnad som forskarna tyckte sig se i publiken var den mellan den yngsta vuxenpubliken och äldre. Här fanns en skillnad redan mellan 17-åringar och de som blivit 25 år. De yngre ville ha tydligare roller och uppskattade mer blandformer där även musik och dans förekom i föreställningar.
Samtidigt var den äldre publiken mer kritisk i sitt förhållningssätt än den yngre publiken.
Skillnaderna mellan hur män och kvinnor upplevde föreställningarna var marginella.

Hur kommer det sig då att vi i dag har en övervikt av kvinnor i teaterpubliken?
Willmar Sauter menar att om vi går tillbaka i tiden så dominerade männen även här. I pausen satt borgerskapets damer kvar i salongen, medan herrarna gick på ett schweizeri och åt och drack. Det var inte alltid de kom tillbaka till andra akten.
— Omsvängningen i Sverige har kommit efter andra världskriget med kvinnans emancipation. Det blev accepterat för kvinnor att själva eller med en väninna kunna gå på till exempel restaurang eller teater, säger Willmar Sauter.
Han tror möjligen att utbildning förstärker intresset för kultur mer hos kvinnor än män.
— Det är inget fel att kvinnor dominerar i teaterpubliken. Man får akta sig att göra det till ett problem, säger han.

Sverige har en stor teaterpublik vid en internationell jämförelse. Två av tre stockholmare går årligen på teatern, var femte besöker Parkteatern.
Det senaste året har vi haft rekordpublik inte minst på de stora institutionerna i Stockholm. Vad finns det för orsaker till ett ökat teaterintresse?
Willmar Sauter pekar på två möjliga förklaringar.
— Teaterpubliken söker en evenemangsform för direkt upplevelse i nuet. Det kan vara en reaktion mot alla mekaniska former som vi får till exempel via datorer eller tv.
— Det andra kan vara att institutionerna måste spela in mer pengar och satsar på en bredare repertoar och skådespelare kända från annat håll, vilket drar publik, säger Willmar Sauter.