1.
Ett av de starkaste minnen jag har är självklart från det allra första året. Det är nästan som ett trauma. Jag hade slängt ihop ett band och alltihop var egentligen bara tänkt som en kul grej. Vi förväntade oss inte någon särskilt stor publik. Men så kom det 1 500 personer. Parksnäckan var proppfull och folk fick trängas i rabatterna för att få plats. Tyvärr blev det inte någon vidare konsert. ”En besvikelse” löd rubriken på recensionen dagen efter. Och jag höll med recensenten.

2.
Andra året gick det betydligt bättre. Det var första gången vi gjorde det på riktigt, med ett ordentligt band. Vi förväntade oss inte så mycket publik efter första årets fiasko. Men det kom 1 000 personer och allt gick bra. Lättnaden efter konserten är ett starkt minne.

3.
På en av konserterna 2005 hände något oväntat, och rätt så roligt. I den avslutande allsången klev helt plötsligt en Elvis-look-alike upp på scen. Han hade med sig en egen mikrofon och åmade sig som något slags Elvisgrottmänniska. Allsången dog direkt.

4.
Första gången som kören Afro medverkade var mycket minnesvärt. Det var också 2005. Det blev oerhört maffigt. Jag har aldrig velat göra den där Las Vegas-grejen. Men med Afrokörens mäktiga gospel fick vi det där feta soundet som finns i Las Vegas-showerna, men på ett annat och lite annorlunda sätt. Afro har varit med alla år utom ett sedan dess.

5.
År 2010 valde vi att göra om hela konceptet och bjöd in Uppsala storband. Att göra Elvis med storband var fantastiskt roligt och en dröm som gick i uppfyllelse för mig.

6.
Samarbetet med Göran Engman har också varit kul. Vi är egentligen väldigt olika, Göran och jag. Han har ett mer klassiskt Elvis-patos. Själv låter jag inte alls som Elvis. Men vi har blivit mycket goda vänner och samarbetat en hel del de senaste åren. Jag har till exempel gästat hans populära julshow.

7.
Förra året var speciellt. Då hade vi två konserter, men den första ställdes in på grund av storm. Så på den andra konserten blev publiktrycket enormt. Det blev en magisk kväll, med bland annat Svenne Hedlund som gästartist. Så frustrationen efter den inställda konserten släppte snabbt.

8.
Många fina minnen har Rockabilly Trion bjudit på. De har gästat oss de senaste åren och varit en fin kontrast till det lite fetare Elvissoundet. De är och har varit ett mycket uppskattat inslag.

9.
Åren 2007–2009 var det stundtals rätt så tungt och vi var på väg att lägga ner flera gånger. Det kändes som om vi gjorde samma sak år efter år. Men med storbandet 2010 kom en nytändning. Nu känns det roligt igen och jag tror och hoppas att vi kommer hålla på några år till. Det finns så många Elviskopior som drar ner intrycket av hans musik och står i vägen för hans artistiska gärning. Det är därför jag kör på. Jag vill visa vilken stor artist han faktiskt var.

10.
I dagarna släpper vi ett samlingsalbum som summerar våra tio år i Parksnäckan och förhoppningsvis blir också den ett fint minne i framtiden.