Det var imponerande att Yared Tekeste och Adiam Kubrom orkade och lyckades driva Uppsala Reggaefestival i 11 år. Det är minst lika imponerande att de efter allt otacksamt slit klarar av att sadla om och tänka i nya banor.

En kryssning, flera mindre festivaler och enskilda konserter är bra på många sätt. Dels sprids riskerna ut, dels är det antagligen lättare att locka en till stor del köpsvag publik att betala mindre för ett mindre arrangemang.

Men det viktigaste är nog ändå att de slipper det tungrodda Uppsala: en kommun som hattat fram och tillbaka och ofta stjälpt mer än den hjälpt plus en övernitisk poliskår.

Reggaefestivalens arrangörer kommer inte ha några problem att gå vidare genom att använda sig av kontaktnätet och kunskapen som byggts upp under festivalarbetet. Svårare blir det nog för Uppsala som arrangörsstad.

Med Uppsala Reggae Festival som exempel är det knappast troligt att någon arrangör utifrån slår ner sina scenbyggen i Uppsala. Alla festivaler brottas mer eller mindre med samma problem som Reggaefestivalen gjort. Det röks en och annat joint mellan tälten, det finns campare som inte städar upp efter sig och besökare som kissar i det fria.

Om sådana saker ska leda till insatser som gör att hela stämningen förstörs går det inte att driva en festival och de som funderar på det tänker nog snabbt om och letar vidare efter någon mer vänligt sinnad plats. Kvar står Uppsala utan något stort utomhusarrangemang för första gången på 11 år.