Mot slutet av 1970-talet lämnade David Bowie (1947–2016) det hippa Los Angeles och flyttade till ett råbarkat Berlin, där han kom att skapa några av sina mest betydelsefulla album – den så kallade "Berlintrilogin".
– De här skivorna är soundtracket till min ungdom, säger arrangören, dirigenten och Uppsalabon Hans Ek, känd för sina arrangemang av popmusik för orkester.
I Berlin hängde Bowie med avantgardistiska musiker som Brian Eno och Iggy Pop, och han sög åt sig av den europeisk konsttraditionen – inte minst den europeiska musiktraditionen.
– Det märks på trilogin. Musiken är inte skriven för symfoniorkester, men den rör sig inom samma tradition. Bowie hittade ett helt nytt musikaliskt språk i Berlin.
"Berlintrilogin" består av albumen "Low" (1977), "Heroes" (1977) och "Lodger" (1979). Trilogin ligger till grund för konserten "Bowie in Berlin", som lördag den 5 oktober framförs på Uppsala konsert och kongress.
– Trilogin är en milstolpe i musikhistorien och den har påverkat väldigt mycket av den musiken som kom efteråt, säger Hans Ek.
Samtliga album i trilogin ligger Hans Ek varmt om hjärta, men favoriten är ändå "Low".
– Det är den melankoliska skivan i trilogin. Den är verkligen hypermelankolisk. Det känns som man kliver rakt in i David Bowies huvud när man lyssnar på den.
Som tonårig i Uppsala vid slutet av 1970-talet var det Bowie för hela slanten för Hans Ek, och han sörjer fortfarande att han var för ung att se artisten i Kungliga tennishallen 1976. Men under åren på Musikhögskolan i Stockholm – och definitivt efter albumet "Let's dance" (1983) – tappade han intresset för sin gamla idol.
– Jag var väldigt inne på jazz då, så det Bowie gjorde på den tiden tyckte jag inte var särskilt relevant, säger Hans Ek.
Intresset vaknade till liv igen först 2013 med "Where are we now", där en åldrad Bowie i text och musik blickar tillbaka på sina år i Berlin, och uppföljaren "Black star", som blev Bowies sista skiva.
– Nu är det upp till nya generationer att förvalta Bowies musik, på samma sätt som man har förvaltat andra musikskapares verk genom århundradena.
För musiken står Västerås Sinfonietta, som får hjälp av ett gäng kompmusiker. När det gäller sången får solisterna – Jonathan Johansson, Motoboy och Jennie Abrahamson – hjälp av manskören Camera InCantus.
