— Folk får sitta ute på lördagen, annars får de inte plats. Det ska komma en 120 raggare, säger Tord Jansson till den unga killen som jobbar på pizzerian.
Tord Jansson firar tjugo år som Elvisartist. Spelningen på pizzerian i Stenhagen är ett genrep inför den 16 augusti, Elvis dödsdag, då Tord Jansson ska spela på Hard Rock Café i Stockholm. Han bor i Stenhagen och ville spela på hemmaplan.
Han går och sätter sig på uteserveringen, tar av sig solglasögonen i 50-talsstil och lägger dem på bordet.
—Det är en blandning av stilar jag har just nu, säger Tord Jansson. Det bakåtslickade håret är som Elvis hade det på 50-talet, men dräkten är mer 70-tal.
Det är en vit dräkt med utsvängda byxben, hög krage och ett enormt bälte med nitar och örnar på. I den ganska djupa urringningen hänger en gyllene Elvis­amullett på en tjock silverkedja.
— Det här är en personlig Elvisdräkt, inte en kopia av någon av dem han hade på sig. Den är mer Tord än Elvis. Jag har en sju, åtta Elvisdräkter hemma, men det är nog den här jag kommer ha på mig på lördagen.

Inte så blyg längre
Han berättar att när han gick i sjätte klass sade några tjejer i klassen till honom att han var lik Elvis, något han inte hade tänkt på själv. I över tjugo år har Tord Jansson nu försörjt sig på att uppträda som Elvis. 1989, i början
av sin karriär, var han i USA och tävlade som Elvis i Graceland och kom på en sjätte plats av sextio tävlande.
- Då var jag lite blyg, men det är jag inte nu. Det vore kul att åka till Amerika en gång till.
Han tar fram gitarren ur ett svart fodral och börjar sjunga One night with you.
Han är inte bara lik en smal Elvis. Rösten är, i alla fall för ett otränat öra, slående lik Elvis röst. Tord Jansson säger senare att han är helt självlärd musikaliskt och att han inte medvetet försöker låta som Elvis på rösten, att han bara gör det ändå.
Han sjunger och stampar takten med sina vita cowboyboots. Fransarna på ärmarna och bröstet dallrar. Han lever sig in i sången, skakar på axlarna, rynkar på ögonbrynen och poserar med ett spretande pekfinger.
Det var många som tittade när Uppsalas egen Elvis var på väg till pizzerian.
— Det var några tjejer i tolvårsåldern som ropade efter mig vilken musik jag lyssnar på och fnissade, säger Tord Jansson lite roat.
Han berättar att människor alltid känner igen honom som Elvis, även när han inte har scenkläderna på sig. När han är ute och springer till exempel.

Som en gud
Elvis Presley dog 1977, när han var 42 år. Tord Jansson är nu 41, men han tänker hålla i gång fram tills han är femtio i alla fall. Han har ungefär tre spelningar i veckan och försörjer sig på det. Han säger att det är ännu roligare att sjunga som Elvis nu, när han är mer rutinerad.
— Elvis hade en sådan styrka, han kunde sjunga allt, gospel, country, blues. Han var som en gud. Det var något magiskt med honom. Han hade utstrålning, fast han var rund mot slutet, säger Tord Jansson.
Han poserar glatt för UNT:s fotograf. Det märks att han är van. Han drar upp sin höga guldbroderade krage som har åkt ner lite och drar i sin lila scarf.
—Den är lite för lång för att man ska kunna snärta till med scarfen som Elvis gjorde.

30 000 kopior
Det finns cirka 30 000 Elviskopior runt om i världen. Tord Jansson säger att det är viktigt att kopiorna jämförs bara med var­andra och inte med den faktiska Elvis.
- Jag är också bara Elvis på scen, men inte sedan. Det är viktigt att inte tappa bort sin integritet. Man ska inte heller tro att man är något, säger han och tystnar en stund och tittar åt sidan.
Tord Jansson går in på pizzerian, poserar lite till med gitarren och gör några höftrullningar à la Elvis.
— Jag är väl lite galen, skrattar han, men man måste ha lite roligt.
Han sätter sig och börjar sjunga Love me tender. Det sitter en ensam man med en cola och pizzasallad inne på pizzerian och bara stirrar på Tord Jansson.
— ... Oh my darling I love you, and I always will...