Jeff Lynne och hans Electric Light Orchestra har sedan debuten 1971 mutat in ett slags melodisk rock med tydliga röter i The Beatles, smaksatt med snygga arrangemang med symfonisk klang. Han kan konsten att skriva melodier som fastnar och sjunger fortfarande riktigt bra, och gör vettiga texter. Det är väl egentligen bara kommersiella orsaker till att han använder ELO som tillnamn, det här är ett soloalbum. Dottern laura sjunger på ett spår. Ett knippe starka poplåtar har det blivit och det doftar tydligt ELO av det hela, om än lite mer avskalat.
Bästa låt: ”When I was a boy”