Jan Hammarlunds engagemang går långt tillbaka i tiden och har alltid följt hans musik. Han har också alltid vinnlagt sig om att det som hela tiden genomsyrar hans sånger ska vara bra poesi, bra musik. Detta parat med hans vackra röst har oftast resulterat i sköna plattor. Så också på hans nya där han sjunger om Joe Hill, utblottade romer, svenska soldater i Afghanistan och flyktingar. Trots ”ämnena” är det är långt till pekpinnarna i hans låtar, desto närmare till empatin. Melodier och ord lånas även av namn som Carter Family och Karin Boye, men han gör dem till sina.
Bästa låt: ”Vid kajen”