Kulturdebatt
Förhoppningarna fanns där att regeringen i sin höstbudget skulle lyfta upp arbetsvillkoren för bild- och formkonstnärer genom olika reformer eller satsningar.
Att kulturarbetare nu praktiskt tagit ställs på bar backe, många utan grundtrygghet som t ex arbetslöshetskassa, får väldigt stora konsekvenser. En corona-epidemi som gör att massor av evenemang och utställningar ställs in för lång tid framöver.
Det är dags för nya reformer på bild- och formkonstens område och det är inte bara Konstnärsalliansen (KFA) som har tröttnat på konstnärspolitiken.
Flera fackliga intresseorganisationer i Sverige är både besvikna och förvånade över den tomhet som regeringen ståtar med. Men det finns slagkraftiga förslag.
Statliga arbetsstipendier från Sveriges bildkonstnärsfonden (Konstnärsnämnden) är det stöd som yrkesutövande bild- och formkonstnärer skall förlita sin framtid till och eventuellt regionala stipendiestöd. Omkring tvåtusen konstnärer söker årligen de ettåriga och tvååriga stipendierna (skattebefriade) och utdelningsprocenten är tio. Majoriteten av dessa går till Stockholmsregionens konstnärer.
Konstnärsalliansen (KFA) är den enda organisation som länge föreslagit att det gammalmodiga stipendiesystemet skall avvecklas till förmån för ett objektivt generellt ersättningssystem, kallat konstnärstillägg. Riksdagspartierna har alla fått detta förslag, som om det kan sjösättas är en viktig reform.
Syftet med ett generellt stöd är bland annat att minska yrkesutövande konstnärers beroende av icke konstnärliga försörjningsarbeten. Ersättningen beskattas och är pensions- och sjukförsäkringsgrundande. Stödet berättigar till en inkomstberäkning för arbetslöshetskassa. En nämnd inom Statens kulturråd föreslås administrera ersättningen.
Vidare gäller att, bild- och formkonstnärer, måste in i en avtalad arbetsmarknad likt den som gäller musiker och skådespelare. Där ersättning utgår för de prestationer vi genomför på landets utställningslokaler, studieförbund etc.
Vi föreslår delvis att medel överförs från arbetsmarknadspolitiken till konstnärspolitiken i storleksordningen 300 miljoner kr. I dag disponerar bildkonstnärsfonden ca 80 miljoner kr till arbetsstipendier och bidrag till bild- och formkonstnärer på 8,5 miljoner kr. I förslaget utesluts inte att en finansiering kan ske på annat sätt, via Näringsdepartementet, Vinnova, Allmänna arvsfonden eller att medel tillskjuts via Statens kulturråd.
Vårt förslag kan jämföras med det stöd som utgår till bönder och fiskerinäringen och liknande företagsstöd. Men än mer de etablerade Teater- och musikerallianserna, för frilansade skådespelare och musiker. För drygt 17 år sedan antogs ett innovativt förslag att inrätta bolaget Teateralliansen, som ett direkt förslag från utredningen ”Arbete åt konstnärer, SOU 1997:183” – förslaget fick namnet ”en tredje anställningsform”.
Teateralliansen erhåller medel för sin verksamhet över kulturbudgeten och har som uppdrag att på det offentligt stödda teaterområdet utveckla en ny anställningsform, som minskar skillnaderna mellan fast anställning och frilansanställning.
Konstnärsalliansen menar det finns stora likheter mellan vårt förslag till generellt konstnärstillägg och de båda teater- och musikerallianserna. Och att regering och riksdag nu ska medverka till att finansiera en reform för bild- och formkonstnärer, så som vi föreslår.