Orangeriet som går att se på Hallwylska var det första projektet Göril byggde helt från scratch och fantasin. "Det kallar jag för drömmeriet för det är fyllt med alla saker som jag inspireras av. Jag önskar mig en trädgård, ett orangeri eller växthus. Jag älskar Millesgården och därför är det många element därifrån. Det är liksom en liten fristad."
Vändningen från allt det hemska kom en sommardag 2021 med ett besök i en antikaffär och ett gammalt vitrinskåp ombyggt till ett dockskåp.
Uppsalabon Göril Larsson hade efter flera år med upprepade tarmvred, låg energi, smärta och svårigheter att äta blivit diagnosticerad med den kroniska tarmsjukdomen enteral dysmotilitet. Hon som tidigare gillat att sticka och virka fick plötsligt besvär med värk i kroppen, framförallt armarna, som gjorde det svårt att ägna sig åt hobbyn.
– Under en längre period funderade jag på vad jag skulle kunna göra i stället. Och så råkade jag komma över skåpet.
Vitrinskåpet var slitet, grönmålat och hade handblåsta glas i fönstren.
– Jag föll helt enkelt för det! Då kom idén att jag kanske skulle kunna tillverka lite möbler, renovera det och skapa mitt drömhem i miniatyr.
Att skapa miniatyrer visade sig vara perfekt för henne.
– Man får bygga i trä, hålla på med lera, sticka och sy lite. Sedan älskar jag att gå på loppis och där hittar man ju massor av saker man kan använda. Det är nästan som att man blir drabbad av någon miniatyrsjuka för man ser liksom nyttan i små detaljer andra ser som skräp, skrattar hon.
Intresset för miniatyrskapandet växte och projekten blev mer och mer avancerade. Efter att ha inrett dockskåpet byggde Göril ett orangeri, inspirerat av Millesgården i Stockholm, med en miniatyrversion av en av Carl Milles mest älskade skulpturer: "Solglitter". Hon började även lägga ut bilder på Instagram av projekten.
Till instagramkontot hittade Frida Bowallius, intendent på Hallwylska museet i Stockholm.
– Hon inreder själv dockhus och har följt mig ett tag. Så hörde hon av sig och undrade om jag kunde låna ut dockskåpet och orangeriet till en kommande utställning.
Utställningen var "Den lilla vida världen – miniatyrer, modeller och dockskåp" och visas på Hallwylska från maj till januari 2026. Där ställer Göril ut några av sina verk tillsammans med ett fyrtiotal andra miniatyrmakare och samlare.
Förfrågan sådde även en idé om att återskapa något i miniatyrformat från museet som kunde visas under utställningen. Inspiration fann hon i den tidigare utställningen "Dukat för fest!".
Från början var tanken att hon skulle skapa några möbler eller en av dukningarna. Istället blev det en replika av hela matsalen – komplett med möbler, ljuskronor med fungerande el och dukning.
– Det underlättade väldigt mycket att det fanns arkitektritningar av rummen och föremålen. Så det var fantastiskt att kunna sitta och titta i deras databaser på ritningarna. Det var bara att skala ner måtten som fanns.
Att bygga replikan tog cirka 10 månader.
– Jag räknar aldrig timmar, utan det är bara fokus på att försvinna in i skapandet.
Göril Larssons miniatyr av Hallwylska matsalen. "Ljuskronan var mest spännande att göra. För den var jag så osäker på hur jag skulle få till med de elektroniska komponenterna med led-belysning. Dessutom har den så många armar och det är så smått, så där fick man verkligen fundera."
"Den lilla vida världen" behandlar också miniatyrskapandets terapeutiska verkan. Något Göril själv har känt på genom sjukdomen som påverkar hennes liv mycket och gör att hon spenderar mycket tid hemma.
– Ofta när man inte har det livet man skulle vilja ha är det lätt att man känner sig oduglig. Men nu har jag hittat den här hobbyn som tillåter mig att pyssla helt kravlöst, vilket har betytt jättejättemycket för mig.
I sitt arbete med miniatyrerna har Göril samlat på sig en hel del verktyg; pincetter, skalpeller, små saxar, tapetknivar, skärmattor och putsverktyg.
– Jag har även börjat nosa i 3D-skrivarens värld även fast jag gillar den gamla typen av hantverk.
Vad är det bästa med att göra miniatyrer?
– Man kan skapa vad man vill och experimentera med olika material och tekniker. Finns det någon möbel eller inredningsdetalj man skulle vilja ha i verkliga livet så kan man skapa det i miniatyr och faktiskt ha råd med sitt drömhem eller drömträdgård. Det är ett sätt att leva ut sina drömmar i litet format.
Första gången Göril träffade flera andra som sysslar med miniatyrskapande var under vernissagen av utställningen på Hallwylska. Men enligt henne finns det även en fin gemenskap på Instagram bland de som delar intresset.
– Det är väldigt inkluderande, peppande och otroligt trevliga människor.
– Man kanske är lite avskuren från samhället om man råkar vara kroniskt sjuk eller har andra typer av problematik. Så att ha en anknytning till ett community och kunna kommunicera med människor där har betytt väldigt mycket.
Har du några drömprojekt?
– Många! Jag har tänkt länge på att jag skulle vilja göra ett dockskåp man kan öppna med paradvåningen från Bergmans "Fanny och Alexander" pyntad i jultider.
Minimåleri.
Småsaxar och smyckestänger kan behövas för arbetet.
Utställningen på Hallwylska museet.
Allt ner till servetternas vikning är en replika från originaldukningen.
En miniatyr av en matta känd från "Downton Abbey".