Ellen Nordmark (från Uppsala) och Nioosha Shams. Aya Kanbar, Hanna Rajs och Ali Alonzo. Den unga svenska poesin syns och märks. Inte bara genom en flitig utgivning på senare år, utan också genom nya publikationer, evenemang och scener för poesi.
– Det är väldigt många som håller på med poesi, det är många aktiva scener, samtidigt som förlagsvärlden är vid god vigör med många mindre förlag som ger ut poesi. Det är väldigt roligt, säger Saga Wallander, poet och redaktör på Lyrikvännen.
Under våren och sommaren har ämnet också debatterats i medierna. Däribland SvD:s omtalade reportage om en klick unga och tongivande, företrädesvis manliga, poeter i Stockholm och deras poesifester på ställen som Riche och Café Opera.
Men Ida Mirow, själv poet som driver det litterära nättidskriften Pralin Magasin, är kritisk till bilden av en ny poesivåg.
– Vilket uppsving och vilken våg? Som jag upplever det är det lika många som utövar poesi som förut. Det är snarare ett uppsving i medierapporteringen och sättet man rapporterar på, och som inte efterfrågar litteraturen utan livsstilen kring poeterna, säger hon.
Ida Mirow menar också att här finns en snedfördelning till de manliga utövarnas fördel.
– Grejen är att när killar gör något får det mer uppmärksamhet än när tjejer gör något som de alltid har gjort.
Men det är ändå ett faktum att det blivit en sorts samling kring poesi de senaste åren. En subkultur om man så vill, där unga poeter också lyfter och hjälper varandra genom egenstartade publikationer som Babo och L'amour La Mort.
– Den här gruppen har en viktig roll, jag tycker om att de har skapat utrymmen där folk kan publicera texter, vilket ju är något vi alla gynnas av. Många är rädda för poesi för att det kan upplevas som elitistiskt och lite svårt, så det är bra att den görs mer lättillgänglig, säger Örebropoeten Aya Kanbar som själv medverkat i Babos nyhetsbrev.
Sociala medier bidrar också till att tillgängliggöra poesi för en större och yngre publik. Det menar Madeleine Grive, grundare av magasinet 20tal som också driver poesiscenen Akt Ung:
– Jag tror att när man söker sitt språk i dag, så inspireras den av hur man skriver på internet, säger hon.
En annan gemensam nämnare är den personliga berättelsens status i samhället, menar Saga Wallander.
– Den står högt i kurs och många använder poesin som ett sätt att bearbeta sina liv, det tror jag är en del av förklaringen.