Kulturdebatt
Vem som helst kan förstå att man aldrig bör utgå från att en attityd man har sett hos en person med en viss religion eller kulturell bakgrund delas av alla andra med samma religions- eller kulturtillhörighet. Detta oavsett om personerna kommer från samma land eller till och med från samma familj. Men i praktiken klumpar vi ofta ihop folkgrupper som om de vore klonade.
Det är inte rationellt att hävda att alla västerlänningar, alla européer eller alla kristna beter sig på ett visst sätt utifrån det man har sett hos en svensk eller kristen person. Eller att alla européer och svenskar är kristna – alltså troende och praktiserande sådana. Det misstaget gör tyvärr många av våra invandrare, som ofta har dålig koll på Sverige, Europa och på kristendomen. Det misstag görs precis på samma sätt av många svenskar avseende människor från länder utanför Europa.
Faktum är att exempelvis en välutbildad libanes från Beirut kan ha mer gemensamt med en akademiker i Stockholm än med sina landsmän på den libanesiska landsbygden. Mångfalden gällande livsstil, utbildningsgrad, värderingar, tro och social bakgrund kan vara betydligt större inom en viss folkgrupp än mellan individer i gruppen och etniska svenskar. Därför känns det befängt för många invandrare när välvilliga svenskar förväntar sig att alla invandrare ska uppskatta umgänge med alla sina landsmän eller att de ska vara medlemmar i invandrarföreningar. Det är sannolikt att immigranter är lika selektiva i valet av vänner i Sverige som de hade varit i det gamla hemlandet.
Det är ett stort misstag att tro att alla som kommer från ett muslimskt land är muslimer eller att en person bekänner sig som muslim bara för att det står ”muslim” i födelseattesten. På samma sätt är det fel att tro att alla muslimer ber fem gånger om dagen, följer alla muslimska regler eller tolkar koranen bokstavligen. Inte ens när det gäller de centrala frågorna inom tron finns det ett enhetligt synsätt bland muslimer. Lika väl som det finns intoleranta, bokstavstrogna och bakåtsträvande muslimer, finns det oerhört många moderata muslimer som tror på en modern islam anpassad till den tid man lever i.
Många muslimer bryr sig inte ett dugg om vad prästerskapet säger. En del muslimer har konverterat till kristendomen men har valt att hålla det hemligt. En del ber fem gånger om dagen men bryr sig inte om alkoholförbudet som finns inom islam. En hel del undviker principiellt griskött men äter med stor aptit prinskorv – med griskött i! En del muslimska mödrar uppmuntrar sina flickor att klä sig västerländskt medan de själva väljer att täcka håret med sjal – inte alltid för att de är religiösa, utan av vana och för att det förväntas av lite äldre kvinnor att se ”sedliga” ut.
I en del länder ärver man sin religion. Religionen finns bara där – för vissa som en sorts trygghet och för andra som en förbannelse eller en tvångströja de omöjligt kan befria sig från, förutom i sin ensamhet eller när de flyr landet.
Generaliseringar gör livet lättare. Att dra människor över en kam gör att vi inte behöver anstränga oss för att försöka förstå nyanserna eller att lära känna varje individ innan vi bedömer dem eller dömer ut dem. Men generaliseringar begränsar också livet. Har vi, utifrån vår begränsade kunskap, bestämt oss för hurdana andra är utan att ha gett dem chansen att visa vad de går för, kan vi själva gå miste om nya intressanta perspektiv och möjligheter i livet.