De internationella framgångarna för ”Turist” och "En duva satt på en gren och funderade på tillvaron" är också en viss rökridå i sammanhanget. Vad det gäller upphaussade Ruben Östlunds film så lever den inte riktigt upp till de förväntningar som skapades, även om den absolut är både intressant, sevärd och välspelad. Det gäller filmatiseringen av nyblivne akademiledamoten Klas Östergrens roman ”Gentlemen” också. Roy Andersson är som vanligt, även om det är långt mellan gångerna som landets specielle auteur levererar, hans ”En duva…” är mycket bra, men vi har sett tekniken i hans båda föregångare.
Och sedan då? Först kommer ingenting och sedan filmer som ”Hemma”, ”Flugparken”, ”Min så kallade pappa” och ”Nånting måste gå sönder”, habila berättelser men inget som direkt drar storpubliken till biograferna. Och efter dem, nja, ”Micke & Veronica” och kanske något mer. Men bättre kan ”vi” om Sverige ska fortsätta att vara ett framgångsrikt filmland. Om det nu beror på saker som dåliga filmavtal, allmänt tråkigt kulturklimat eller bara att det just nu är brist på produktiva namn.
Och vart tog "Tusen bitar" vägen i kategorin Bästa dokumentär? Roligt ändå att Saga Bauer blev nominerad till Bästa kvinnliga huvudroll, hen gjorde ett mycket bra jobb i "Nånting måste gå sönder", och blev första könsbytare att bli nominerad.