Det är motvilligt, men jag ska rakryggat erkänna att jag inte läst någon av Patrick Modianos romaner. Däremot har jag sett ett par av filmerna som bygger på dem. Och då förstår jag att om han lever upp till dem så tillhör han absolut de läsvärda.
Han är sparsamt filmad. Det är ungefär tio år mellan varje försök. Mest känd är väl Louis Malles filmatisering av ”Lacombe Lucien” från 1974, där även svenske Holger Löwenadler har en roll. Den utspelar sig under andra världskriget och handlar om den tonårige Lacombe vars far sitter i tyskt fängelse och vars mor fraterniserar med en tysk officer under tiden. Han blir själv en samarbetsman, och berusad av makten. Tills han träffar en judisk flicka och blir förälskad. En intrig som kräver det mesta av både författare och regissör. Men det håller hela vägen, med en suverän Pierre Blaise i titelrollen och Aurore Clément som flickan.
Filmen ”Un jeunesse” kom 1983 och gjorde inget större väsen av sig utanför Frankrike
Regissören Patrice Leconte hade en diger lista av originella filmer i bagaget och romanen ”Villa Triste” passade honom perfekt och det blev en bra film med namnet ”Yvonnes parfym” 1994. Sandra Majani gjorde huvudrollen i historien och bland övriga karaktärer stod inte minst Jean-PierreMarielle och Hippolyte Girardot ut. Här fanns ”det aparta och absurda, de storslagna och samtidigt rörande patetiska gesterna, passionerna och sensualismen” som recensenten Nils Bingefors skrev vid premiären.
Romanen "Dimanches d'août" blev filmen ”Te quiero” 2001. Han skrev ett av de fyra scenariona i ”Bon Voyage” 2003. Tre år senare blev romanen "De si braves garçons" filmen ”Charell”. Ingen av dem har visats i Uppsala.