Sju elever som påbörjat sista läsåret på det Stockholmsbaserade yrkesgymnasiet Kungliga svenska balettskolan befinner sig under ett par veckor hos Joseph Sturdy på GDT. Tanken är att de ska få pröva på hur det är att jobba professionellt som dansare under en så kallad apl-period (arbetsplatsförlagt lärande).
Joseph Sturdy leder dem under övningarna och repetitionerna som ska leda fram till en färdig produktion. Planen är att föreställningen ska få premiär i september.
– Den går än så länge under arbetsnamnet "The second wave". Mycket tyder på att det också blir föreställningens namn, berättar Joseph Sturdy under elevernas lunchpaus.
Joseph Sturdy och frun Marie Larsson Sturdy startade danskompaniet Focus Dance i Uppsala på 1990-talet. Under de senaste 15 åren har han varit engagerad i Kungliga svenska balettskolan.
– Praktiken är en viktig period som ger eleverna en försmak av hur det är att ha dansen som yrke och jobba i projekt med en färdig föreställning som slutmål, säger han.
Nära scengolvet inne på GDT finns ett bord med servetter och handsprit framställt, och de unga dansarna håller avstånd till varandra under övningarna.
– Alla måste förstås vara fullt friska om de ska delta. Vi är noga med handhygienen och påminner varandra ofta om hur viktigt det är att hålla avstånd. Just att hålla distansen är inte alltid så lätt eftersom dans är en väldigt fysisk konstform, säger Joseph Sturdy.
Han försöker också att undvika närhet mellan dansarna i koreografin, något som lär visa sig när "The second wave" så småningom kommer att kunna ses.
– Föreställningen får premiär i Stockholm och ska sedan ut på turné i landet. Troligen kommer den till Uppsala någon gång i månadsskiftet oktober–november.
Joseph Sturdy återkommer flera gånger under samtalet hur viktigt det är att kulturen inte lägger sig ner och dör trots det tuffa och osäkra läget. Han menar att det är bättre att spela inför 50 personer än att inte spela alls.
– Jag läste en intervju med tonsättaren Arvo Pärt om kulturens förutsättningar just nu. Han gjorde en liknelse med takmålningar i stora kyrkor. Målningarna finns högt däruppe trots att de inte ses av så många. Ungefär så ser jag på den kultur som nu skapas. Kulturen har ett värde även om bara ett fåtal kan del av den.