Emma tar gagan till Sverige

Runt 15 personer har samlats på stora scenens svarta golv i Gottsunda dans och teater. Alla har mjukisbyxor, en del är barfota. Det är gagakurs. Då får man inte fotografera eller stå vid sidan av – ingen ska betrakta eller betraktas.

Även gagaläraren Emma Rozgoni dansar med. På en blandning av svenska och engelska visualiserar hon hur vi ska röra oss och tänka: benen i kroppen flyter, lossnar och kollapsar, vi skakar som om det är jordbävning, ligger på mage och fnittrar, står och huttrar i en låtsad kalldusch, går som djur, rör kroppen osymetriskt.

– Rörelserna ska ge eko i kroppen, säger Emma Rozgoni.

Förenklat kan man säga att gaga är att utforska rörelser och utveckla lyssnandet på kroppen. När Emma Rozgoni gick dansutbildning på Kunsthögskolan i Oslo kom en gagalärare dit 2007.

– Jag kände: äntligen! This is it.

När vi träffas en trappa upp i Gottsunda dans och teater före kvällens kurs är John Gustafsson med från Uppkimpro, som är medarrangör och sysslar med kontaktimprovisation.

– Det finns likheter, fast i gaga dansar man oftast utan fysisk kontakt med andra, säger han.

Det var den israeliske koreografen Ohad Naharin som startade gaga. Han hade fått ont i ryggen och började prova sig fram i hur han kunde röra sig trots smärtan. Sedan testade han det på sitt danskompani, Batsheva Dance Company. När administratörerna på kontoret också ville prova började han lära ut gaga till andra än dansare.

Emma Rozgoni flyttade till Israel för att lära sig mer och blev själv certifierad gagalärare. Nio år stannade hon i Israel, tills i februari när hon flyttade tillbaka till Sverige. Då var Sofia Gabrielsson, danspedagog på Gottsunda dans och teater, snabb att bjuda in henne.

– Jag får se vad Sverige har att erbjuda. Framför allt ville jag ta med mig gagan hit, säger Emma Rozgoni.

Nu har hon en pågående kurs i Stockholm också. Tidigare har hon hållit kurser i Stockholm och Göteborg och en helg i Uppsala. Efterfrågan är stor har hon upptäckt.

Emma Rozgoni förklarar att rörelsen i gaga ska komma inifrån och ut och att man ska uppfatta kroppsförnimmelser.

– Det är själva utforskandet som är grejen med gaga. Man kan börja precis där man är och ta det därifrån.

På stora scenen ställer vi oss två och två och turas om att slå med händerna på varandras rygg, armar och ben. Sedan joggar vi intensivt på stället och Emma Rozgoni räknar från tio till noll. När timmen är slut känns det som om varenda led, kota och muskel i kroppen har fått röra på sig.