En av dem som väntar är Estelle Duluc. Hon, som flyttat hit från Frankrike, ser sig omkring och konstaterar att det är mest kvinnor som ska hänga med.
– Synd! Det här är viktigt för män också, säger hon, och får just veta att hon får plats på vandringen.
– Intresset har varit så otroligt stort. Vi hade med lätthet kunnat dela ut 200 biljetter. Därför blir det förhoppningsvis flera vandringar under våren, säger Madeleine Banks, ansvarig för programverksamheten, Uppsala stadsbibliotek.
På exakt utsatt klockslag kliver Karin Lindelöf upp på räcket utanför biblioteket. Hon är forskare vid Uppsala universitet och håller i vandringen den här kvällen. Det är på hennes institution Centrum för Genusvetenskap som idén föddes och man har också genomfört flera fullsatta vandringar under våren. Doktoranden Maja Bodin blev inspirerad av en liknande vandring i Göttingen i Tyskland.
– Ofta har Uppsalas historia definierats av stadens män, "his stories" medan kvinnorna aktivt har uteslutits. Vi gör tvärtom och lyfter fram viktiga kvinnorna i Uppsalas historia. Det är dags för "her stories". Och det har varit lätt att hitta betydelsefulla kvinnor, men svårt att göra urvalet, säger Karin Lindelöf, och går med raska steg vidare.
Som ett gäng förväntansfulla duracellkaniner intar vi Universitetsparken. Vandringen ska hålla sig inom tidsramen en timme och många kvinnor ska hinnas med. Nästa stopp är Universitetshuset.
– Uppsala universitet bildades 1477 men det skulle dröja hela 400 år, ända till 1872 innan den första kvinnan antogs. Hon hette Betty Pettersson, fick ansöka om dispens för att utbilda sig till lärare och fick varken bära den vita studentmössan eller delta i studentfesterna, säger Karin Lindelöf, och tillägger att de första kvinnliga studenterna blev alla ständigt baktalade av medstudenter och manliga lärare. Kvinnorna sas både vara manhaftiga och lössläppta.
Ellen Fries som disputerade i historia 1883 fick inte delta vid disputationsmiddagen. Men i efterhand fick hon veta att professorn sagt i talet att han hoppades att hon inte bara skulle vara den första kvinnan att disputera, utan även den sista. Själv uttryckte hon att hon "kände sig ensam som ett får bland getter".
Mot alla odds lyckades 83 procent av de kvinnliga studenterna mellan åren 1872-1914 ta sin examen.
När vi vandrar därifrån är det full fart på snacket bland deltagarna i promenaden.
– Man kan ju verkligen fråga sig hur mycket bättre det blivit egentligen. I dag är det många kvinnliga studenter som mår så dåligt, säger en dem när vi närmar oss nästa stopp, Domkyrkan.
– Länge var också Svenska kyrkan enkönad. Den första kvinnan prästvigdes 1958 men ännu år 2008 svarade 50 procent av kvinnliga präster i en enkät att de blivit trakasserade. År 2014 blev Antje Jackelén vald som den första kvinnliga ärkebiskopen, säger Karin Lindelöf.
Sen fortsätter vandringen från dåtiden, via Carolina, Slottet och Västgöta nation. Och via kvinnor som poeten Karin Boye, Lydia Wahlström som grundade: "Upsala Kvinliga studäntförening" , Drottning Kristina, Karin Westman Berg, Birgitta Dahl och många, många fler.
– Vi har också upplevt de här patriarkala strukturerna, säger Lena Sohl och Sara Evasdotter mellan stoppen.
Vi närmar oss nutiden och stannar vid Fadimes plats. Alla tystnar när vår guide nämner mordet på Fadime Sahindal år 2002.
– Perspektiv, säger sig Mikael Ringvold ha fått efter vandringen.
– Det var jätteroligt att få lära sig om Uppsalas kvinnor men jag tror inte att vi skulle behöva en snubbvandring, säger Isabelle Floruta Juhlin.