Kateryna Komendant flyttar sig en bit ifrĂ„n den stora vita kvadraten, byggd för graffitikonstnĂ€rer till festivalen Gottsunda hiphop. Hon har svarta plasthandskar fulla av fĂ€rg â vitt och lila blandat â pĂ„ hĂ€nderna och en pensel i hand. Hon tar nĂ„gra steg bakĂ„t frĂ„n den mĂ„lning hon arbetar pĂ„. StrĂ€cker ut sin högra arm, mĂ„ttar och ritar en diagonal i luften, frĂ„n vĂ€nster ner till höger och blundar med ena ögat.
â Jag mĂ„lar en sorts tiger, den Ă€r lĂ„ngt ifrĂ„n klar. Det ska dit linjer framför tigern, inte som ett fĂ€ngelse, kanske som en bur men mer som grĂ€s. Jag fĂ„r nya ideer under vĂ€gen, sĂ€ger hon.
Vi stÄr vid busstorget vid Gottsunda centrum. TvÄ gigantiska kuber Àr byggda pÄ var sida om infartsvÀgen till köpcentret. Under Gottsunda hiphop ska de ska fyllas med graffiti av Ätta olika konstnÀrer.
Kateryna Komendant har mÄlat sedan hon var sex Är. Hennes mamma stöttade henne genom att skicka henne till olika konstklasser. MÄlat pÄ vÀggar har hon gjort sedan hon var 18. De första dagarna i mars dÄ Ryssland gÄtt in i Ukraina, flydde hon till Sverige frÄn Charkiv, ensam. Hennes familj Àr kvar dÀr.
Hennes konstverk handlar om samspelet mellan starka och motsatta energier, som kÀmpar, eftersom hela vÀrlden Àr en kamp med kompromisser, seger och nederlag. Hon Àr utbildad konstrestauratör men sÀljer tillrÀckligt bra av sin konst, hon klarar sig.
â Min energi ska gĂ„ till konsten. Jag har slutat anvĂ€nda min energi till robotjobb, sĂ€ger hon.
Anders Reventlov har kommit frÄn Köpenhamn för att mÄla under festivalen för första gÄngen.
â Jag Ă€r superlycklig över att vara hĂ€r. Uppsala har haft en enorm inverkan pĂ„ hela Europa nĂ€r det gĂ€ller graffiti, sĂ€ger han.
PÀrra von Andreasson, konstnÀr och ansvarig för festivalens graffitiavdelning, har varit med frÄn den allra första festivalen 1992. Nu, trettio Är senare, har han egna barn och han hoppas pÄ att festivalen ska locka gammal som ung och publik med olika ursprung.
DÄ, för trettio Är sedan, var festivalen mer av ett möte för graffitikonstnÀrer som ville inspirera varandra, enligt honom. I dag fÄr man vÀl sÀga att graffitin Àr mer folklig och ges till och med sedan mÄnga Är tillbaka, som workshops pÄ skolor.
â Jag kommer ihĂ„g att det idealistiska var mycket mer pĂ„tagligt dĂ„, 1992. I dag verkar det finnas mĂ„nga olika kulturyttringar och mycket av det hĂ€nder pĂ„ nĂ€tet. Hiphopscenen var inte sĂ„ stor dĂ„, men vi tyckte vi hittade de artister som var mest intressanta, sĂ€ger han.
Inne i Gottsunda Dans & Teater (GDT), sitter Signe Vidlund, 16 Är och Rosa Bodin Jagell, 15 Är. De medverkar i "Own Boss". En dansförestÀllning om att förvÀntningarna pÄ tjejer Àr mÄnga och ofta motstridiga. Vem har bestÀmt det? Ja, vem bestÀmmer egentligen?
â Vi förvĂ€ntas vara cheerleaders till vĂ„ra pojkvĂ€nner och titta pĂ„ deras fotbollsmatcher eller bandspelningar. Vi har haft tjejer som hoppat av dansen för att de fĂ„tt pojkvĂ€n, sĂ€ger Rosa Bodin Jagell.
â Precis! Det kĂ€nns sĂ„ gammaldags, som att vi ska vara kvar i köket, som att tjejen alltid ska finnas till hands. Det Ă€r sĂ„ normaliserat, sen lĂ€nge. Och skönhetsidealen! Cheerleaders ska alla se lika ut, ingen fĂ„r sticka ut med sin egen personlighet, sĂ€ger Signe Vidlund.
BÄda berÀttar om sociala medier dÀr de hÀnger, frÀmst tiktok och kommentarer som skrivs som pÄverkar vare sig en vill eller inte. Om Àldre kvinnor som pÄverkar yngre genom att göra plastikoperationer. NÄgot som visar att de inte duger som de Àr, Àven om kvinnorna sÀger att de gör det enbart för sin egen sjÀlvkÀnslas skull.
â De visar att pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet blir jag finare. En tjej med smal midja fĂ„r kommentarer som "Ă„h du Ă€r sĂ„ vacker". En tjej som Ă€r lite större i kroppen fĂ„r kommentarer som: "sluta Ă€ta sĂ„ mycket" eller "gör sit ups" eller Ă€nnu grövre. Det gör att skönhetsidealen bara fortsĂ€tter Ă€ven om ingen sĂ€ger rakt ut hur det ska vara. De gĂ„r inte att undvika, sĂ€ger Signe Vidlund.
Dansensemblen har arbetat fram förestÀllningen tillsammans med koreografen och danspedagogen Sofia Rebeiro. PÄ höstterminen för ett Är sedan frÄgade hon dem vad de ville göra en förestÀllning om.
â En sa direkt: "To be your own boss." Jag lade direkt ner mitt anteckningsblock och sa bara: "Utveckla" och det flög fantastiska ideer mellan dem. Alla fick Ă€ven skriva ett brev till sig sjĂ€lva i framtiden som jag sedan klippte ihop till ett slags brev till oss sjĂ€lva om att fortsĂ€tta vara sin egen boss Ă€ven vid 40, sĂ€ger hon.