Filmrecension: Mästerlig UFO-skräck

Den nedstämde OJ (Daniel Kaluuya) och hans maxade syster Em (Keke Palmer) är yngst i släkten Haywood, svarta djurskötare som försett Hollywood med hästar ända sedan filmkonstens födelse.

Deras gammelfarfar ridandes på en häst var den första rörliga bild som någonsin skapats. Hästen är ihågkommen, men inte jockeyn – en kommentar till hur svarta systematiskt skrivits ut ur filmhistorien. Samhällskritiken utgör också bakgrund till UFO-jakten som OJ och Em ger sig in i. De hoppas få pengar, "Oprah"-berömmelse och att återupprätta familjens heder. Men det finns en direkt livsfara i vår samtida besatthet av virala spektakel, tycks Jordan Peele mena.

Även djur exploateras i Hollywood, vilket poängteras i en sidohandling med Haywoods granne Jupe Park (Steven Yeun) som driver en cowboyranch i närheten. Park berättar om en blodig incident från barndomen som involverade en schimpans under en sitcom-inspelning. En händelse som blir en kryptisk pusselbit i det följande mysteriet som internet lär spekulera länge kring.

Med sin debutfilm "Get out" (2017) gjorde Peele smart skräckkomedi om rasmotsättningar, då en vit familj förvandlade svarta till hjärndöda zombies.

I dubbelgångar-experimentet "Us" (2019) var underhållningen för tilltrasslad i metaforer och landade aldrig riktigt på fötterna.

"Nope" fulländar Peeles storslaget blodiga skräckvision med en infusion av samhällskritik. Men den här gången är den nedtonad och vibrerar oroväckande i bakgrunden.

Filmen inleds då OJ och Em förlorar ett uppdrag under en stressad Hollywood-produktion. Pengarna är skrala för syskonen, men ute på ranchen ser OJ vad som liknar ett flygande tefat i molnen ovanför bergen. Han kallar det "ett dåligt mirakel" men han och Em bestämmer sig för att fånga det på film. Tefatet påminner om något från 50-talets kalla kriget-filmer, men uppdaterad med ett dånande läte och skrämmande smidighet.

Peele lyckas även blanda rädslan för utomjordisk ondska med religiös symbolik, då det flygande föremålet liknar en ängel. Men inte av sorten vi är vana att se.

Allt sitter där det ska. Den komiska tajmingen, den stegrande spänningen och castingen, inte minst Michael Wincott i en biroll som mytomspunnen fotograf. Till och med kläderna är utsökt detaljerade, som OJs huvtröja från "Scorpion King" (2002).

Fotad av halvsvenske Hoyte van Hoytema med imaxkameror har bilden en krispig storhet. På en bioduk är "Nope" årets filmupplevelse.