Manluckerz heter egentligen Makandire Luckson Chezhira Chikutu och bor med fru och två barn i Stenhagen. Han är uppväxt i Zimbabwe, kom till Sverige 1999 i samband med en turné, träffade sin blivande fru Stina och blev kvar.
Under sina två decennier i Uppsala har Manluckerz verkat som kulturell brobyggare och försökt få till samarbeten mellan människor oavsett var de kommer ifrån. Han har turnerat både i Sverige och utomlands med sin orkester The Zim-Traditional Unity. Genom dans, musik och workshops vill han visa att etnisk och kulturell korsbefruktning ger god skörd.
Den 48 minuter långa filmen är gjord av Saymore Ngonidzashe Sayid'Ali Kativu, även han med rötterna i Zimbabwe. Han studerar till vardags på SLU i Uppsala och är intresserad av migrationens effekter på den enskilda människan.
– Man kan väl säga att dokumentären handlar om mig och min resa från södra Afrika till Uppsala och Sverige. Ett av syftena med filmen är att visa för andra människor som invandrat eller flytt till Sverige hur man kommer in i det svenska samhället, säger Manluckerz.
Själv ser han språket som den viktigaste nyckeln till integration. Men det krävs också att man är öppen för svenskars sätt att vara och umgås. Det finns många koder som nyanlända måste anstränga sig för att ta behärska, menar han.
– Jag tror att filmen kan vara givande för både nyanlända och invandrare som kom till Sverige för många år sedan, ja även för svenskar som bott här i hela sitt liv.