Förälskad i Rom – titeln har flera betydelser. Förutom att beskriva alla de kärlekspar som Woody Allen följer i den italienska huvudstaden, är det även en deklaration av Allens egen passion. Detta är en hyllning till evighetens stad, och alla de historier som frodas i en metropol.

Det handlar om Giancarlo (utsökt spelad av den verkliga operasångaren Fabio Armiliato), en begravningsentreprenör som när han kliver in i duschen sjunger tenor på ett sätt som tar världen med häpnad. Vi får följa John (Alec Baldwin), en känd amerikansk arkitekt som upplever sin ungdoms kärlekskval igen när han besöker kvarteren där han bodde som utbytesstudent. Och vi får möta Anna (Penélope Cruz), en prostituerad som ger den gifta Antonio (Alessandro Tiberi) en sexlektion.

Med Förälskad i Rom fortsätter Woody Allen att utforska europeiska huvudstäder. Hans förra film, Midnatt i Paris, var en charmerande magisk saga om den franska huvudstaden. Tyvärr når han inte upp till samma höjder här.

Artikelbild

| Förälskad i Rom.

Filmen bär alla kännetecken av en Woody Allen-komedi: en ordspäckad filosofisk dialog, passionerade nördar som hänger sig åt konsten, och excentriska män som tar plats från lite mindre excentriska kvinnor. Personligen uppskattar jag allt det här (även om jag förstår invändningar från ett feministiskt perspektiv), men ingenting kommer till sin fulla rätt i denna anekdotiska film. De många olika historierna tränger ut varandra, och vissa är betydligt intressantare än andra.

Berättelserna om Giancarlo eller om John har var för sig potential att bli en egen långfilm, medan förväxlingskomedin med Antonio och Anna känns uttjatad. Historien om Leopoldo Pisanello (Roberto Benigni) – en vanlig man som blir kändis över en natt – hade kunnat blir bra om den fått ta lite mer plats. I det begränsade utrymme som ges här blir den dock ytlig och förutsägbar.

Förälskad i Rom skulle kunna ha varit en fullträff om Woody Allen hade koncentrerat sig på en av de bästa historierna. Nu blir det en film som har sina bra stunder, men som måste ses som en mellanfilm av veteranregissören.