Det handlar om en liten by där det i urminnes tid varit kvinnornas uppgift att hämta vatten från en källa högt ovanför byn, medan männen lättjefullt ser på. Det är slitigt och tungt, och flera missfall har inträffat då kvinnor ramlat på vägen ned. Nu kräver kvinnorna under ledning av mer utbildade Leila att det installeras en brunn nere i byn eller att männen börjar hämta vatten.

Efter att förgäves ha försökt med övertalning tillgriper de likt antikens Lysistrate en kärleksstrejk. Det går så där, någon blir till och med våldtagen av sin man. Kampen går dock vidare med ett allt värre klimat mellan könen, i flera fall trots att man förstår att det finns äkta känslor i botten mellan dem.

Roligare inslag i kampen är till exempel när en påläst kvinna (många av dem har aldrig fått gå i skolan) och en imam slår varandra i huvudet med olika citat ur Koranen: ”dygdiga kvinnor är lydiga” möter "profeten vill se män och kvinnor jämställda". Deras debatt visar tydligt att man där liksom i Bibeln kan få fram det man vill ur texterna. Det är inte religionens fel utan snarare århundraden av ingrott patriarkat.

Radu Mihaileanu berättar trots det tunga ämnet med sensualism och en myckenhet av sång och dans. Kvinnorna är härligt fräcka i mun utan männen inom hörhåll. Det är dessutom en vackert filmad historia som väcker många tankar och slutar med en tydlig hoppfullhet i denna välspelade, gripande och fascinerande film.