Cloud Atlas är ett mycket av allt hela tiden-äventyr, en film som spränger både tids- och genregränser. Inte mindre än sex berättelser gestaltas från olika tider, i en styckad och ickekronologisk form i förhållande till varandra. Mitt i en händelseutveckling byts berättelse och vi hamnar i en annan. Så småningom tas tråden upp igen, men väven är allt annat än regelbunden och tillbakablickarna i en del av berättelserna komplicerar ytterligare.

Till en början är berättartekniken frustrerande. Men så går det att se mönster, återkommande symboler och teman. Sedan är det bara att hänga med och då kan det bli till en filmupplevelse.
Men man kan faktiskt slumra till också och uppleva att man inte missat så mycket… Berättelserna har en surrealistisk karaktär. Det finns många drömlika och skenbara sammanhang, en musikslinga följer från en berättelse till en annan, ett citat myntas i en berättelse och återkommer i en senare och så vidare.

Såväl Solzjenitsyn som Darwin ”namndroppas”, men den som får ett sug efter att höra namn som Strindberg eller Jung får vänta förgäves, fast kanske de hade varit mer uppenbara som referenter.

De sex handlingarna innehåller alla människor som fattar ödesdigra beslut. I ett äventyr från 1880-talet får vi följa en ung man på en dramatisk resa till en slavkoloni i Söderhavet, en annan historia handlar om en homosexuell brittisk musikstudent på 1930-talet, en tredje rör ett skumt energibolag på 1970- talet och en undersökande journalist. I ett slags nutid blir en förläggare inspärrad på ett mystiskt ålderdomshem, i ett framtida Neo Seoul lyckas en mänsklig klon fly från sitt mekaniska jobb på ett snabbmatshak och ännu längre bort i framtiden försöker människor omorganisera sig efter ”den stora katastrofen”.

Något som mer bidrar till förvirring än klarhet är att skådespelarna återkommer i olika roller i berättelserna. Oftast har maskörerna gjort ett bra jobb, men i några fall blir perukbytena direkt fåniga och riktigt alla könsbyten är väl heller inte fullt övertygande.

Visuellt sett är scenerna i det framtida Neo Seoul de mest spännande och kanske de som minner mest om syskonen Wachowskis Matrix-trilogi. Jag hade gärna stannat i dem. Referenserna till regissörtrions tidigare filmer är överlag många och även till andra filmer. Här är helt enkelt en guldgruva för film-quizskapare och framtida filmstudenter, en tre timmar lång totalfilm. Om man inte baxnar så är det bara att åka med.